Annons

Johan Östling:När politiken satte tänderna i kulturen

Kulturpolitiken urskildes som ett eget politiskt område först under senare delen av 1900-talet. En ny avhandling undersöker hur föreställningen om ett sammanhållet kulturområde föddes.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

När SvD:s chefredaktör Helmer Key 1897 talade om behovet av ”kulturpolitik” var det snarast en kultivering av politiken han avsåg. (Teckning: Edvard Forsström.)

När SvD:s chefredaktör Helmer Key 1897 talade om behovet av ”kulturpolitik” var det snarast en kultivering av politiken han avsåg. (Teckning: Edvard Forsström.)

När SvD:s chefredaktör Helmer Key 1897 talade om behovet av ”kulturpolitik” var det snarast en kultivering av politiken han avsåg. (Teckning: Edvard Forsström.)
När SvD:s chefredaktör Helmer Key 1897 talade om behovet av ”kulturpolitik” var det snarast en kultivering av politiken han avsåg. (Teckning: Edvard Forsström.)

I maj 1897 tillkännagav denna tidnings chefredaktör Helmer Key att en annan publicistisk linje hädanefter skulle vara vägledande. Svenska Dagbladet, vars första nummer tryckts 13 år tidigare, skulle nu inte bara fjärma sig från den partipolitiska konservatismen utan över huvud från partilivet. Tidningens nya giv var i stället att ”sträfva för kulturpolitik”. Gustaf Steffen utvecklade i en serie artiklar denna tankegång och formulerade i samma stund en programförklaring för det pånyttfödda bladet. Han pläderade för en kulturpolitik som en förenande och förhöjande kraft, ett korrektiv till partilivets split och egenintresse. Genom kulturens inverkan skulle politiken förädlas.

Annons
Annons
Annons