Annons

Jesper Olsson:När poesin låter höra om sig

Hur förhåller sig den skrivna dikten till den upplästa? Vilken betydelse har ljud för dikters sätt att skapa mening? Poeten Fredrik Nyberg har skrivit en uppslagsrik avhandling om ljudpoesi och text-ljud-komposition.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

På Pennsound, ett av de största digitala arkiven för inspelad poesi, lyssnar jag på Robert Creeleys dikt ”For love” (1963). I bakgrunden hörs teknikens brus, mediets påminnelse om sin egen existens, som i mina öron, när det nu ackompanjerar stämman av en död poet, förvandlas till ett förkroppsligande av tid som gått, som går. Creeleys lite skrovliga röst rör sig mjukt dröjande från ord till ord och transponerar de branta radbrytningarna i poesin på papper till pauser och synkoper i det talade ordets flöde: ”Yesterday I wanted to / speak of it, that sense above / the others to me / important because …”

Särskilt märklig blir här effekten av versens klyvning efter ”to me”, som skapar en spänning mellan två läsningar: ”den för mig viktigaste känslan” och ”viktig för mig eftersom …”. Liknande subtila vridningar i dikternas sätt att skapa mening återkommer med jämna mellanrum. På ett kongenialt sätt spelar dessa rytmiska och akustiska figurer med de funderingar som poeten ger form åt: svårigheterna att beskriva den älskade, att ringa in vad kärlek är, de motstridiga känslor försöket framkallar och hur skuld och uppblåsta jagbilder lägger sig i vägen och avleder intentionerna för att sedan tona bort. Att lyssna till denna dikt är att träda in i ett akustiskt rum där inre och yttre, psyke och värld fyller varandra.

Annons
Annons
Annons