Annons
X
Annons
X

När Mona Sahlin (s) blev småföretagare

Kolumn | Förlust och likvidation
Mona Sahlin är veterligt den enda i regeringen som har erfarenhet av vad det innebär att starta och driva ett eget företag. Hon är så att säga regeringens enda "expert" på att vara småföretagare. Det är således av intresse att studera hur Sahlin agerat som småföretagare. Jag ska därför här nedan granska räkenskaperna i hennes firma.
Mona Sahlin tvingades av kända skäl att lämna politiken 1995. Hon annonserade då att hon avsåg att bli egen företagare. I hennes egen biografi på Statsrådsberedningens hemsida anger hon att hon under åren 1995-98 var "egen företagare".
När hon sedan återvände till politiken framhöll hon gärna sin erfarenhet som egen företagare. Att vara egen företagare blev så att säga en viktig del av hennes nya politiska varumärke. Detta bidrog till att hon senare blev biträdande näringsminister.
Vid denna tid framhöll hon gärna "småföretagarna". Hon framställdes som småföretagarnas bäste vän. Hon fick därigenom en del småföretagare att hoppas att
socialdemokratin skulle ändra sin, som man menar, negativa och fientliga inställning till småföretagande. Man sade: "hon vet ju vad det innebär att driva ett företag".

Så låt oss då se hur det är med den saken. Av årsredovisningen framgår följande.
MONA SAHLIN AB bildades den 1 januari 1997. Bolaget hade 1 anställd (Mona Sahlin).
Under perioden 970101-980630 hade bolaget en omsättning på 1 494 672 kronor (cirka 1,5 miljoner). Bra för att vara ett nystartat enmansföretag.
I ett "vanligt" enmansföretag skulle småföretagaren under detta första år ta ut låg lön och hålla igen på alla kostnader för att skapa ett överskott.
Småföretagaren skulle därefter återinvestera detta överskott i företaget, för att företaget skulle kunna fortsätta nästa år. Han gör detta trots att firman i så fall måste betala skatt på det överskott som uppstår genom att han håller nere kostnader och tar ut låg lön.

Så agerar den borne småföretagaren. Men Mona Sahlin gör på varje punkt precis tvärtom. Hon tar ut så mycket lön som möjligt. Firman redovisar en lönekostnad på -1 160 793 kronor. Detta är ur företagarsynpunkt förkastligt.
Därutöver uppgår övriga externa kostnader till -334 692 kronor. Av balansräkningen framgår bl a att det sannolikt fanns en firmabil, vilket är extraordinärt i ett nystartat enmansföretag.
Detta sätt att hantera firman innebär att varje intjänad krona försvinner ur företaget. Det skapas inget överskott som kan återinvesteras i firman. Resultat efter finansiella poster visar i stället en förlust på -43 708 kronor.
Under företagets andra år ägnar sig Mona Sahlin åt annat. Omsättningen sjunker till blygsamma 94 673 kronor. Hon tar dock ut lönekostnader på i stort sett lika mycket, -91 416 kronor. Hennes övriga externa kostnader är större än omsättningen: -110 909 kronor. Resultat efter finansiella poster blir andra året en förlust på -145 444 kronor.
Företagets aktiekapital var vid start 100 000 kronor. Företagets skötsel leder till att det egna kapitalet sjunker till 40 109 kr, mindre än 50 procent av
aktiekapitalet.
Detta innebär att företaget enligt lag blir likvidationspliktigt. I februari 1999 beslutas därför om likvidation på egen begäran av MONA SAHLIN AB. Mona Sahlin är vid denna tid biträdande näringsminister i den svenska regeringen.

Annons
X

Det är inte min mening att peka finger åt, än mindre håna, Mona Sahlin för att det gick illa för hennes företag. Det är alltid trist när ett företag går under, både för företagaren och för samhället.
Men vi konstaterar ändå följande. Mona Sahlin framställs ofta som en av socialdemokratins ledande experter på småföretag. Ingen i regeringen har mera erfarenhet och kompetens som småföretagare än Mona Sahlin. Och detta säger ett och annat om tillståndet i regeringen.

Göran Skytte
goran.skytte@telia.com

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X