Annons

Henrik Höjer:När mobben tog lagen i egna händer

För ungefär 100 år sedan nådde den amerikanska lynchningsvågen sin kulmen. Orsakerna anges i en ny bok vara folkets uppfattning om ökad kriminalitet och för milda straff. I dag utdöms dödsstraff oftast i de ­delar av USA där lynchningar tidigare var mest frekventa.

Under strecket
Publicerad

 Kvällen den 2 juni 1892 samlades ett tusental människor vid polisstationen i den lilla staden Port Jarvis utanför New York. Stämningen var uppjagad. En svart man, Robert Lewis, påstods tidigare under dagen ha antastat en ung vit kvinna nere vid floden Neversink River. Ryktet gjorde gällande att Lewis nu hade gripits och var på väg till arresten. När han och polisen anlände i en vagn övermannade mobben polisen och grep Lewis, och några män trädde en snara runt hans hals medan resten skrek på lynchning. Mobben släpade honom upp och ner för gatorna, under det att stadens borgmästare, en domare och några andra medborgare försökte lugna dem. En polis, Simon Yaples, och en annan person försökte handgripligen stoppa lynchningen genom att befria Lewis från snaran, men då försökte folkmassan binda även dem och snara deras halsar.

De lyckades dock slita sig fria. Efter att ha släpat runt på Lewis, misshandlat honom och rivit av honom kläderna, hängdes han i en lönn som var upplyst av gatlyktorna. När han togs ner kvicknade han till igen, varför han hängdes upp igen – i över en halvtimme, tills han verkligen var död. Folk strömmade till för att titta på kroppen, och sedan, när han hade tagits ner, skar man upp repet i bitar och fördelade bland lynchmobben. Folkmassorna högg även in på lönnträdet, som de hackade upp små träbitar som souvenirer från, och dagarna efteråt skyltade många av invånarna i Port Jarvis med sina blodiga reliker från dramat.

Annons
Annons
Annons