”Det har blivit hippt igen att vara finsk”

Andra generationens sverigefinnar har växt upp. När de får egna barn visar allt fler intresse för det finska arvet och språket.

– När man får barn blir man mer medveten om sina rötter, säger Minna Salenius.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket.

Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket.

Foto: Tomas Oneborg
”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen.

”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen.

Foto: SvD/Arkivbild
Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.

Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.

Foto: Tomas Oneborg
Annons

Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring på 60- och 70-talet. Till skillnad från många familjer tummade föräldrarna inte på språket – hemma skulle man tala finska. Men hos många av vännerna såg det annorlunda ut.

– Många ville inte prata finska hemma med föräldrarna. Man ville integrera i samhället så mycket som möjligt, ville vara svensk. Man kanske skämdes lite för att vara finsk, säger hon.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons