Annons
X
Annons
X

Stefan Amirell: När kyrkan manade till blodbad och heligt krig

Såväl medeltidsveckor som islamistisk propaganda håller förlegade och mytomspunna föreställningar om de kristna korstågen vid liv. I en ny bok reder Kurt Villads Jensen ut vad vi vet om européernas heliga krig, dock utan att närmare gå in på korstågens djupare orsaker och långsiktiga följder.

Illustration av ett slag under andra korståget 1146–49.
Illustration av ett slag under andra korståget 1146–49.

Korstågen är tveklöst en av de mest levande aspekterna av medeltidens historia och samtidigt en av de mest kontroversiella. För många svenskar och andra européer andas korstågen riddarromantik och för tanken till äventyr i fjärran exotiska länder. Bilden i arabvärlden är av förståeliga skäl mindre rosenskimrande. Samtidigt som svenska medeltidsfestivaler om sommaren fylls av tempelriddare med sina iögonfallande röda kors på bröstet, utmålar IS propaganda västländernas krigföring i Syrien och Irak som korståg. På så sätt försöker IS frammana en bild av en kontinuerlig, snart tusenårig historia av västerländska övergrepp mot muslimer.

Att intresset är stort för korstågens historia råder det ingen tvekan om. Flera populärvetenskapliga böcker har under senare år getts ut om ämnet, även på svenska. Till dessa ska nu läggas ännu en: ”Korstågen. Européer i heligt krig under 500 år” av Kurt Villads Jensen (Dialogos). Jensen är professor i medeltidshistoria vid Stockholms universitet och han har ägnat större delen av sin forskargärning åt korstågen och andra aspekter av medeltidens kultur och samhällsliv. Därmed kan man förvänta sig att boken ska spegla den aktuella forskningen på området och kanske nyansera den gängse bilden av korstågen som en lång räcka blodiga krigs- och plundringståg. För även om korstågen med fog kan beskrivas så, var deras lång­siktiga historiska betydelse mer omfattande, för Europas ekonomiska, sociala och politiska utveckling, för relationen mellan kristna och muslimer och som preludium till den europeiska expansionen över haven från och med 1400-talet.

En annan central fråga rör korstågens orsaker. Hur kom det sig att Europa plötsligt i slutet av 1000-talet radikaliserades och greps av en utbredd religiös fanatism som på kort tid omsattes i storskaliga krigsföretag mot grannländerna? Och mot bakgrund av det fredsbudskap som genomsyrar Nya testamentet, hur kunde medeltidens kristna rättfärdiga de våldsamma krigstågen med deras blodbad och andra övergrepp?

Annons
X

För att svara på den frågan diskuterar Jensen, i ett av de mest intressanta avsnitten i boken, de kristna före­ställningarna om heligt krig som återfinns i Gamla testamentet, och hur dessa utvecklades under 1100- och 1200-talen i relation till korstågen. Medeltidens idéer om det rättfärdiga kriget (bellum iustum) föreskrev bland annat att krig bara fick föras under ledning av en lagenlig furste. Krig måste också ha en rättfärdig orsak, som att återta ett landområde eller något annat som man var rättmätig ägare till. Rena erövringskrig var alltså inte tillåtna, och man fick inte heller gå till krig med utgångspunkt i personliga eller ekonomiska motiv. När kriget väl hade brutit ut fick man bara slåss mot andra krigare och det var inte tillåtet att ge sig på kvinnor, barn eller andra försvarslösa civila. Våldsanvändningen skulle stå i proportion till den aggression man själv blivit utsatt för och det var förbjudet att trappa upp kriget eller att bedriva utrotningskrig.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Som Jensen konstaterar är dessa kriterier i högsta grad levande i samtidens diskussioner om folkrätt och mänskliga rättigheter, inte minst i samband med USA:s och ­andra länders krigföring i Mellanöstern under senare år. Men precis som i modern tid var skillnaden mellan teori och praktik avsevärd under korstågens epok, och medeltidens jurister och teologer tvingades till invecklade krumbukter för att rättfärdiga krigen. Det var en uppgift som många tog sig an med stor entusiasm, och vad gäller korståg menade man att de inte bara utgjorde ett rätt­färdigt krig utan det allra mest rättfärdiga kriget (bellum iustissimum), sanktionerat av den högsta auktoriteten, Gud.

    Vidare var det inte fråga om erövringskrig, menade man, eftersom Jerusalem och Palestina rätteligen ansågs tillhöra kristenheten. Att inte vara kristen innebar i sig att angripa kristendomen och krig var därmed tillåtet mot alla otrogna, hedningar och kättare, även kvinnor och barn. Avlat gavs på förhand till alla som deltog i kors­tågen, och eftersom kriget fördes i Guds namn behövde man inte bekymra sig om Bibelns förbud mot att dräpa. Enligt 1200-talets mest framstående teolog, Thomas av Aquino, borde ett korståg i princip sluta med att alla otrogna utrotades. En av hans ordensbröder, Humbert av Romans, skrev vid samma tid att det i själva verket var en god gärning att slå ihjäl muslimer eftersom de var ­syndare – och ju längre de levde, desto mer skulle de hinna synda.

    Detta var förmodligen, som Jensen skriver, extrema och sällsynta ståndpunkter även på 1200-talet, men hans skildring av korstågens historia ger vid handen att många av deltagarna såg det som ett mål i sig att slå ihjäl så många muslimer och andra förmenta fiender till kristenheten som möjligt. Större delen av boken ägnas åt en ­traditionell händelsehistorisk redogörelse för de många kampanjerna med sina trupprörelser, fältslag, belägringar och erövringar. Sida upp och sida ner sprutar blodet och huvudena rullar. Det mördas, lemlästas, våldtas och plundras i en närmast ändlös kavalkad av våld och utstuderad grymhet utförd av såväl kristna som muslimer och andra.

    I centrum står, som i de flesta berättelser av detta slag, de europeiska män som ledde eller tog initiativ till korstågen, särskilt påvarna, kungarna och de främsta riddarna. Det blir många genom århundradena; i registret återfinns exempelvis inte mindre än fjorton Alfons, elva Henrik och tio Hugo. Även sju Erik omnämns, vilket reflekterar den uppmärksamhet som ägnas åt de nordiska korstågen. Några arabiska och turkiska krigare och härskare nämns också, dock i betydligt mindre omfattning. Detta är, som bokens undertitel säger, en historia om européernas heliga krig. Det är så korstågens historia har skrivits många gånger under de senaste 200 åren, och det är av allt att döma ett slags ­historieskrivning som alltjämt har sin hängivna publik.

    Mot den bakgrunden måste frågan ändå ställas om vi verkligen behöver ännu en bok på samma tema. Kritiken mot det tidigare så dominerande eurocentriska perspektivet inom historieskrivningen har varit massiv i minst femtio år. Det har gett utrymme för andra perspektiv och en livlig globalhistorisk forskning som har lett till helt nya sätt att förstå världens historia på. Inom ramen för dessa har tidigare osynliga globala samband och jämförelser lyfts fram, liksom betydelsen av mötena mellan olika kulturer och civilisationer genom historien. Tidigare historikers förhärligande av den europeiska civilisationens utveckling och världsherravälde i modern tid har ersatts av mer nyanserade synsätt och en större medvetenhet om utomeuropeiska folks historia.

    Det gäller inte minst korstågens historia, där den ­samtida arabiska synen på de kristnas härjningar har belysts i forskningen, liksom det ömsesidiga kulturutbytets betydelse och korstågens eftermäle i den muslimska ­världen idag. Sådana perspektiv svarar mot ett verkligt behov i vår egen tid av ökad förståelse mellan kristna och muslimer och den ofta konfliktfyllda relationen mellan de två världsreligionerna i historien. Journalisten Sören ­Wibeck är förmodligen den som hittills lyckats bäst med att förmedla sådana perspektiv för en svensk publik i sin på många sätt utmärkta bok ”Korståg. Västerlandets heliga krig” (2005). Som en motvikt till den eurocentriska blicken på korstågen kan man också med fördel läsa Amin Maaloufs ”Korstågen enligt araberna” (1983), eller varför inte titta på al-Jaziras dokumentärserie ”The ­crusades: An Arab perspective” från 2016.

    Forskningen om korstågens historia har – liksom historievetenskapen i allmänhet − breddats ­under de senaste decennierna, och många centrala frågor om korstågens djupare orsaker och långsiktiga följder har varit föremål för intensiva vetenskapliga diskussioner. Av detta märks dock väldigt lite i Jensens bok. Hänvisningar till aktuell forskning saknas helt och det finns inte ens en litteraturlista som orienterar läsaren i forskningen.

    Avståndet till forskningen gör att läsaren lämnas med många frågor. Förklaringen till korstågen ligger exempelvis i den radikalt förändrade synen på krig i Europa i ­slutet av 1000-talet, skriver Jensen, men varför denna plötsligt ägde rum får vi inte veta. Det är givetvis en svår fråga, men den har diskuterats livligt inom forskningen. Bland de skäl som har anförts är 1000-talets eskatologiska strömningar i Europa, de kristna pilgrimsresorna till Jerusalem, påvens försök att öka sin makt, drömmen om att återförena den kristna kyrkan efter schismen 1054, det ekonomiska uppsvinget i Europa under 1000-talet (som gjorde de resurskrävande krigsansträngningarna möjliga), det europeiska samhällets militarisering samt turkarnas (seldjukernas) expansion i Mindre Asien.

    Inga av dessa förklaringar diskuteras emellertid ­nämnvärt i boken. Samma sak gäller korstågens långsiktiga betydelse, till exempel vad gäller handel och kontakter mellan ­Europa och den muslimska världen, utvecklingen inom militärteknologi och skeppsbyggnadskonst i Europa, den ökade efterfrågan på socker, kryddor och andra lyx­produkter från Asien och de intensifierade förföljelserna av de europeiska judarna (och muslimerna) i Europa.

    En sak som Jensen däremot lyckas desto bättre med är att visa hur tätt förknippade de skandinaviska korstågen mot bland annat Nordtyskland, Baltikum och Finland var med ansträngningarna att erövra det heliga landet i Palestina. Även det skandinaviska deltagandet i korstågs­expeditionerna i Medelhavsområdet blir belyst på flera ställen. Det blir en hälsosam påminnelse om att den världsbild som korstågen gav uttryck för även utgör en del av vår egen historia.

    Annons

    Illustration av ett slag under andra korståget 1146–49.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X