Annons

Lena Kåreland:När kvinnorna tog plats bakom staffliet

Ännu kring sekelskiftet 1900 fanns det en föreställning om att kvinnor inte hade något väsentligt att komma med som konstnärer. En ny fransk studie visar hur de kvinnor som ville ägna sig åt ­konstnärligt ­skapande fick hitta egna strategier för sin verksamhet.

Publicerad
Sarah Bernhardt, Judith Gautier och Camille Claudel.
Sarah Bernhardt, Judith Gautier och Camille Claudel.

När symbolismens konsthistoria ­skrivits har kvinnorna nästan helt lyst med sin frånvaro. Ändå kan ­flera framstående kvinnor räknas som symbolister, däribland den franska skulptören Camille Claudel samt konstnärerna Käthe Kollwitz från Öster­rike och Ellen Thesleff från Finland. Men kvinnliga artister var åren runt sekelskiftet 1900 klart marginaliserade. Symbolisten Gustave Moreaus uttalande om den ryskfödda konstnären Marie Bashkirtseff var inget mindre än en total avsågning av kvinnan som konstnär. Det skulle vara en katastrof om kvinnan, denna jordnära varelse utan all fantasi, på allvar skulle ägna sig åt konsten, menade Moreau. Och han var långt ifrån ensam i sin uppfattning.

Sarah Bernhardt, Judith Gautier och Camille Claudel.

Bild 1 av 4

Sarah Bernhardts byst "Ofelias död" visades på World’s Columbian Exhibition i Chicago 1893.

Bild 2 av 4

”Thyra Elisabeth” av Ellen Thesleff.

Bild 3 av 4

"La valse" av Camille Claudel.

Bild 4 av 4
Annons
Annons
Annons
Annons