Annons
X
Annons
X

När kvinnor ser sig själva ser de sin kropp

Rubens tittar pompöst på mig med självmedveten min. El Greco väljer en lite svårmodigare approach. Jag bläddrar i boken ”500 självporträtt” och det är män, män, män. Bilder på stolta, självbelåtna, ibland melankoliska konstnärer. När de själva valt hur de ska framställa sig gör de det påklädda med ansiktet i fokus.

På sidan 521 kommer chocken – Jenny Savilles nakna kropp väller oförblommerat ut och fyller duken med muffinsmage och hängbröst. Ansiktet försvinner ut i tavlans överkant. På nästa sida poserar Cindy Sherman med lösgravidmage följd av Helen Chadwicks topless-självporträtt.

När kvinnor ser sig själva ser de sin kropp. När de undersöker sitt jag är det kroppen de rannsakar först. Vad betyder den här magen, de här låren och brösten för mitt jag?

Annons
X

På Liljevalchs vårsalong ställde Lotta Törnroth (född 1981) ut ett foto föreställande en ung naken kvinna med en grismask för ansiktet med titeln ”Jag hade en känsla som inte försvann”. En slags kvinnlig, introvert variant av Edvard Munchs berömda ”Skriet”.

Vi är många som haft den där känslan. Och som desperat har försökt jaga den ur kroppen. Vissa genom självsvält, några genom att skära sig och andra genom att knapra ”lyckopiller”.

Det är inte det att man tycker att man är värdelös. Men kroppen skaver mot jaget. Det går inte ihop.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Och hur skulle det kunna det? När det växer stabbigt hår på benen, som enligt alla skönhetsråd ska vara släta – och lena (hur nu det ska gå till när det vanligaste resultatet av hårborttagning är infekterade hårsäckar). När magen rullar ut i trippelringar när man sätter sig ned, fast den på modellerna är platt som en pannkaka (eller stavas det Photoshop?). Och när brösten inte alls står rakt ut utan mer liknar två vändstekta ägg trots att man inte ens ligger på rygg.

    Det är väl klart att man förstår att de här idealen är absurda. Ändå är de nästan omöjliga att hålla ifrån sig. När man går från barn till kvinna blir allt plötsligt så fysiskt. Ena stunden var man bara subjekt. Nästa ett objekt för alla att kommentera. ”Nej, men titta – hon har fått bröst”, ”Vilken liten kvinna”, ”Nu får ni snart ta fram hagelbössan!”. Vart tog jaget vägen? Kroppen blir så påtaglig. Kanske lika bra att göra sig av med den?

    Nu pratas det sedan en tid tillbaka om size zero. XXS. Victoria Beckham har det, Nicole Richie och Renée Zellweger. Ett midjemått som ungefär motsvarar genomsnittet för en svensk åttaåring. Och antalet unga kvinnor i Sverige med ett BMI under 18,5 ökar, enligt en ny rapport från Socialstyrelsen. Bland 15–24-åringarna räknas idag 10 procent som underviktiga.

    Vi måste lyfta blicken från tjejernas kroppar. Och låta dem växa upp som hela människor. Annars är risken överhängande att vi får räkna revben när nästa generations kvinnliga konstnärer ställer ut sina självporträtt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X