Annons

Anders Piltz:När kristendomen ­flyttade ut i naturen

Vad är så speciellt med solnedgångar och fågeltjatter? I Sydeuropa är man allmänt kallsinnig inför den vilda naturen, som dock på våra breddgrader betraktas som en besjälad plats. De många djur- och växtmetaforerna i våra psalmer är ett arv från nordlig naturmystik snarare än de kristna källorna. 

Under strecket
Publicerad

Fågeln är särskilt vanlig i den kristna metaforiken.

Foto: IBL Bild 1 av 1

Fågeln är särskilt vanlig i den kristna metaforiken.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Fågeln är särskilt vanlig i den kristna metaforiken.
Fågeln är särskilt vanlig i den kristna metaforiken. Foto: IBL

”Jag avundas er. Jag känner inget för naturen. Men människor i landskap, det säger mig något.” Så talar Mr B***, nyss frisläppt från Robben Island, fängelseön i Sydafrika, i Tomas Tranströmers ”Östersjöar” från 1974. Mr B*** sätter därmed fingret på en mental avgrund, som tycks skilja poeterna i Nordeuropa från diktarkolleger längre söderut. Det vimlar av exempel i poesin norr om Alperna på att den ”fria” naturen blivit en plats för epifanier, för mystisk upplevelse. Tranströmer själv är ett bra exempel: ”Närvaro av Gud. / I fågelsångens tunnel / öppnas en låst port”. I Sydeuropa är man allmänt kallsinnig inför solnedgångar och fågeltjatter.

Annons
Annons
Annons