Annons

Lars Nystedt:När kalendern blev ett vapen mot religion

Att använda tideräkning som ett politiskt maktmedel är ett av historiens mer udda inslag. Den sovjetiska kalenderreformen år 1929 var ett av flera försök som gjorts för att bryta kyrkans betydelse genom att försvåra för dess anhängare att följa kalendariska riter.

Under strecket
Publicerad

Franska revolutionen var inte endast en revolution mot kungadömet, det var också en spjutspets mot kyrkan. Vapnet var en kalenderreform som ersatte sjudagarsveckorna med tiodagarsperioder, kallade dekader. Det blev förbjudet att hålla mässa på en viss söndag om den inte sammanföll med den arbetsfria dagen i en dekad, och detta inträffade i stort sett endast en gång varannan månad. Man räknade med att kyrkobesöken med tiden helt skulle upphöra. Nu blev det inte så. I stället blev det den revolutionära kalendern som upphörde efter ett antal år.

Nästa stora angrepp på sjudagarsveckan kom från en annan revolution, nämligen den i Ryssland. Där hade man sedan Peter den store försökt införa den gregorianska kalendern från 1582, men alla försök dittills hade stupat på den ortodoxa kyrkans motstånd som hade sin grund i schismen mellan den ortodoxa och den katolska kyrkan. (En liknande schism hade rått mellan de protestantiska och katolska kyrkorna, vilket hade haft till följd att Sverige hade dröjt till 1753 med sitt kalenderbyte.) Den ortodoxa kyrkan hade stöttats av tsarregimen, men den 26 januari 1918 införde Lenin den gregorianska kalendern genom att stryka 13 dagar. Samtidigt passade han på att konfiskera stora delar av kyrkans egendom. Emellertid rörde han till att börja med inte övriga delar av almanackan såsom sjudagarsveckan eller veckodagarnas namn.

Annons
Annons
Annons