Merete Mazzarella:När jordens undergång blev frågan för dagen

Miljödemonstranter anno 1972.
Miljödemonstranter anno 1972. Foto: TT

År 2050 kraschar världen på grund av överbefolkningen, förutspådde en bok som präglade miljödebatten för 50 år sedan. Ända sedan framväxten av det moderna miljömedvetandet har hurtig optimism ställts mot svart pessimism.

Under strecket
Publicerad
Annons

Söndagen den 16 mars 1969 anordnade Fältbiologerna en riksomfattande demonstration mot vattenkraftutbyggnaden i Norrland. Det största uppbådet skedde i centrala Stockholm där ett par hundra personer samlades för att tåga från Östermalmstorg till Sergels torg. Svenska Dagbladet beskrev det som en demonstration av ”något ovanligare slag” och Dagens Nyheter uppmärksammade att ungdomarna inte såg ut som några ”vanliga demonstranter”. På plakaten framfördes budskap som ”Döda natur är självmord”, ”Välfärd är en orörd älv” och ”Dina barn protesterar mot din kortsiktighet”.

Citatet är hämtat ur historikern David Larsson Heidenblads nyutkomna ”Den gröna vändningen. En ny kunskapshistoria om miljöfrågornas genombrott under efterkrigstiden” (Nordic Academic Press) – en föredömligt klar, välstrukturerad och välskriven bok om åren från 1967 fram till FN:s första konferens om den mänskliga miljön som gick av stapeln i Stockholm 1972, och den bygger på en tålmodig genomgång av ett enormt material, inte minst tidningsmaterial. Men framför allt är den lärorik, för miljömedvetenheten är idag så självklar att vi kan behöva bli påminda om att den inte alltid funnits och att unga miljödemonstranter för inte stort mer än 50 år sedan var en ny syn. Därför är det också av största intresse att få veta vad det var som öppnade människors ögon och vilka som satte bollen i rullning.

Annons
Annons
Annons