Tingens instanser”När jag läst blir jag tvungen att läsa igen”

Erik Bergqvist, född 1970 skriver poesi och essäistik. 2020 tilldelades han Karl Vennbergs pris.
Erik Bergqvist, född 1970 skriver poesi och essäistik. 2020 tilldelades han Karl Vennbergs pris.

”Tingens instanser” fångar en avmätt tid i undflyende ögonblicksbilder. Josefin de Gregorio har läst en diktsamling hon både uppskattar och frustreras av.

Under strecket
Publicerad
Annons

Ah, där är den välbekanta känslan. Dante i sin mörka skog strax innan Vergilius dyker upp – det vill säga, läsarens förvirring i texten, kanske hennes hjälplöshet. När jag läst ”Tingens instanser”, Erik Bergqvists första diktsamling på N/L, blir jag tvungen att omgående läsa den igen. Det sker ganska ofta med N/L-böcker, faktiskt. Gunnar Nirstedt, före detta förläggare på Bonniers, har med det egna förlaget mutat in ett skyddat område för den smala svenska samtidslitteraturen, och det uppskattas sannerligen – även när det frustrerar.

”Tingens instanser” utspelar sig enligt pressutskicket i en värld där ”ingen himmel, inga mirakel, inget hinsides” finns. Tankarna går till Malte Perssons hyllade diktsamling ”Undergången” som kom i våras: apokalyps, tomhet, utsuddade konturer. Men Bergqvist är svårare och mer undflyende än Persson, som ju ofta bjuder på humor och leker med det lättare anslaget.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons