Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:När hundra små Krösa-Major ojar sig

Olyckskorpar hörs dagligen kväda om samtalsklimatet.
Olyckskorpar hörs dagligen kväda om samtalsklimatet. Foto: Robin Loznak / TT
Publicerad

Om man finge en krona var gång man hörde någon uttrycka oro för ”hur den här valrörelsen ska bli”, hade det snart varit möjligt att gå ner på halvtid och ändå få ihop ekonomin. För det finns ingen ände på all rädsla och ängslan som nu luftas – för hur andra ska agera. Om det egna omdömet eller beteendet tycks däremot aldrig finnas någon osäkerhet. När far super är det rätt, som det heter.

För det är så förunderligt med oron, att den är så olika mycket värd, beroende på vem som ger uttryck för den. Alltid legitim och motiverad när den är egen. Så angelägen. Hos andra går den alltid att misstänkliggöra och ifrågasätta – vad ligger egentligen bakom? Döljer, för att nämna den kanske mest frekvent överanalyserade orospunkten, andras högt uttalade funderingar på Sveriges integrationskapacitet egentligen en illaluktande främlingsfientlighet? 

Annons
Annons
Annons
Annons