X
Annons
X
Film
Recension

En fantastisk kvinna När hennes kärlek dör börjar kaoset för Marina

Debutanten Daniela Vega gör en förstklassig insats som transkvinnan Marina i "En fantastisk kvinna". Filmen är Oscarsnominerad för bästa icke-engelskspråkiga film.

 Daniela Vega i huvudrollen som Marina Vidal.
Daniela Vega i huvudrollen som Marina Vidal. Foto: Edge Entertainment

"You make me feel like a natural woman" sjunger Aretha Franklin en bit in i det chilenska dramat "En fantastisk kvinna", nyligen Oscarsnominerad för bästa utländska film. Sekvensen är inte den mest raffinerade i Sebastián Lelios film – regissören som slog igenom stort med "Gloria" 2013, nu föremål för amerikansk remake – men den illustrerar väl filmens kärnfråga: transkvinnan Marina som känner sig sedd av en man som den kvinna hon är. Eller rättare sagt: kände sig sedd. Denne man, runt 60, har just avlidit i en blödning efter att de firat hennes födelsedag i en lägenhet i Santiago. Marina, åtminstone ett par decennier yngre, hinner knappt ta honom till akuten innan han avlider och innan misstankarna mot henne hopar sig. I resignation lämnar hon fort sjukhuset, för att undvika stigmat, som tar sin början i hennes pendlande identitet; en ansökan om namnbyte som ännu inte slagit igenom.

I hasorna får Marina diverse utredare, vars tillkämpade välvilja vida överskuggas av fördomarna. Samt den avlidnes familj: hustrun, som förödmjukar henne med illa dolt förakt, "jag vet inte vad det är jag ser"; och sonen, "jag vet inte vad du är", innan han blir direkt våldsam. Ställda inför en historia som inte är deras gör de allt för att trycka ner henne. Hatet de närt inför sin far och make kanaliseras nu med full kraft på henne, i förlängningen som ett slags hedersrelaterat våld baserat på kärnfamilj och konvenans snarare än religion.

Daniela Vega i huvudrollen som Marina Vidal.

Foto: Edge Entertainment Bild 1 av 3
Foto: Edge Entertainment Bild 2 av 3
Foto: Edge Entertainment Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X