Annons

Stig Strömholm:När franskan var ärans och hjältarnas språk

Under upplysningstiden var det franskan som efter latinet och före engelskan hade ställningen som lingua franca. I en skrift från 1784 visade den franske journalisten Antoine Rivarol prov på en oförblommerad språknationalism i sitt försök att leda i bevis att franskan var värd sin dominerande position. 

Under strecket
Publicerad

Antoine Rivarol (1753–1801).

Bild 1 av 1

Antoine Rivarol (1753–1801).

Bild 1 av 1
Antoine Rivarol (1753–1801).
Antoine Rivarol (1753–1801).

Vittnesbörd om det engelska språkets totala dominans inte bara i världshandeln och den internationella politiska samfärdseln utan också på alltfler områden av nationellt begränsad verksamhet duggar tätt sedan länge i alla de kanaler som idag står till förfogande för sådan information. I allt fler vetenskapliga discipliner bedrivs forskning och undervisning i den västliga världen, och i betydande omfattning därutöver, på detta dagens lingua franca i någon av dess många varianter. Det är inte alltid vackert, men det fungerar. Giftiga tungor i 1700-talets Uppsala talade försmädligt om Linnés ”svartbäckslatin”. Latinet var den tidens lingua franca i den lärda världen, och den linneanska variantens oskönhet hindrade inte att författaren blev världsberömd. Den fungerade.

Annons
Annons
Annons