Annons

Harald Gustafsson:När Förbudssverige blev det oansvariga landet

Artistbokaren Carlo Emme på Malmöklubben Plan B, som ger konserter under coronakrisen med max 40 i publiken.
Artistbokaren Carlo Emme på Malmöklubben Plan B, som ger konserter under coronakrisen med max 40 i publiken. Foto: Krister Hansson/TT

Över hela jorden går budskapet om det lilla landet i norr som nästan inte förbjuder någonting under coronakrisen. Många chockeras, andra ser en förebildlig och hållbar strategi. I fokus står den svenska förvaltningsformen, med rötter i 1600-talet, som inskränker regeringens och ministrarnas makt.

Under strecket
Publicerad

Det har knappast undgått någon att Sverige och resten av världen har valt olika sätt att stävja coronavirusets härjningar. Inom Norden kontrasterar fyra länders strikta restriktioner för folksamlingar, rörlighet och undervisning mot Sveriges mindre nedstängande hållning. Särskilt har det blivit populärt att ställa upp Danmark och Sverige mot varandra. I Sverige väckte det till exempel närmast chockkänslor när Danmark den 14 mars stängde sina gränser för inresa, medan danska medier gärna ger bilden av en oansvarig svensk ledning som sätter befolkningens hälsa på spel genom att hålla skolor, restauranger och sportanläggningar öppna.

Jämförelsen är vanligare i Danmark än i Sverige. Sedan gammalt får Sverige betydligt mer uppmärksamhet i Danmark än omvänt; danskar tycks ha ett omättligt behov av att mäta sig med svenskarna. Det är inte svårt att i nyheterna om de höga svenska dödstalen ana en antydan till skadeglädje, även om ingen förstås önskar se svenskar dö. Det väcker alltid en viss belåtenhet, inte bara i Danmark, utan runtom i Norden, när det inte går så bra för storebror Sverige. Men det är annorlunda i det här fallet än det brukar vara: nu handlar det inte om det tillåtande Danmark mot Förbudssverige, utan tvärtom.

Annons
Annons
Annons