Annons

Per Högselius:När folk och mammutar gick under i Nordsjön

”Fisk från Doggers bankar” av okänd konstnär, cirka 1870.
”Fisk från Doggers bankar” av okänd konstnär, cirka 1870.

Inte ens offergåvor kunde rädda de stenåldersmänniskor som levde i Doggerland. Uppvärmningen som smälte inlandsisen var obönhörlig och höjde vattennivån med 120 meter. Än i dag fastnar pilspetsar och mammutbetar i fiskarnas nät.

Under strecket
Publicerad

Sibirien är den region i världen som ruvar på flest kvarlevor av ullhåriga mammutar. Men vilken region kommer som nummer två? Det är inte lika lätt att gissa. Rätt svar är: Nordsjön. Havsbottnen mellan England och Holland är översållad av betar, kranier och skelettdelar från dessa istidens giganter. De fastnar ständigt i fiskeflottornas trålar och det finns inte en Nordsjöfiskare som inte har en mammuttrofé på väggen därhemma. På badorter i Holland, Belgien och England finns mammutbetar, tänder och ryggkotor att köpa i souvenirbutikerna.

Hur har mammutarna hamnat i Nordsjön? Jo, de levde ju en gång där: i vad som nu är ett stormigt hav men vad som förr om åren var fast land. Ty det fanns en tid när havsnivån var mycket – runt 120 meter – lägre än idag. De öar som nu utgör Storbritannien och Irland var då en del av den europeiska kontinenten. Där Nordsjön breder ut sig låg en karg tundra som om somrarna förvandlades till grönskande stäpp. Över detta lågland rörde sig väldiga mammuthjordar, och inte bara de: i takt med att klimatet blev varmare anlände en mångfald av livsformer, lockade av de leende slätterna där sjöar och floder avlöstes av böljande kullar och skuggande skogar. 

Annons
Annons
Annons