Annons

När finskan rensades ut ur Norrbotten

På 1880-talet inleddes ett försvenskningsarbete i det finskspråkiga Norrbotten; finskan förbjöds i skolan och på biblioteken. Införandet av svenskan ansågs som en välgärning för hela befolkningen i Tornedalen.

Publicerad

I Matarengi, Övertorneås centralort, står den gamla träkyrkan mitt i byn. Slänger man ett öga på den separata klockstapeln som också utgör en port genom vilken generationer av sockenbor vandrat till gudstjänst, kan man på varje väggfasad urskilja en urblekt textremsa. Det är korta bibelspråk, avfattade på en uråldrig finska och med snirkliga bokstäver, lika svårtydda för dagens tornedalingar som de hebreiska skrivtecken som brukar pryda kyrkornas innandömen. Dessa förbleknade inskriptioner på gammal bokfinska mitt i en i övrigt totalt svensk skyltmiljö tecknar en träffande bild av den marginaliserings- och utraderingsprocess som drabbat finskan i Norrbotten.

Det finskspråkiga Norrbotten har genomgått en etnisk ”reningsprocess”. Statsmakterna satte i gång ett omfattande försvenskningsarbete på 1880-talet. Speciellt var det den uppväxande generationen av finsktalande som hamnade i blickfånget hos civilisationens påskyndare, som med utmärkt effektivitet lärde ungdomarna vad deras modersmål gick för i Sverige. I denna chauvinistiska miljö växte den finske mannens börda till gigantiska proportioner och blev snabbt alltför massiv för att axlas av tornedalingarna. Man ville bli kvitt finskan, låt vara att modersmålet fortfarande spökade i hjärnans irrgångar. Detta blev således minoritetens stora projekt som slutgiltigt roddes i hamn i och med att ”meänkieli” utropades som Tornedalens eget minoritetsspråk och bandet med finskan – som därmed degraderades till ett invandrarspråk – kapades av. Genomförandet tog ungefär samma tid som gick åt till att bygga Notre Dame, drygt hundra år.

Annons
Annons
Annons