Annons

Ulf Eriksson:När fiktionen rekonstruerar verkligheten

I den latinamerikanska berättande journalistiken dominerar formen över det informativa ärendet, utan att tulla på sanningen. Två nya antologier samlar samtida exempel från en blomstrande genre.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Den 19 februari år 2000 hade den lilla, med möda anlagda fotbollsplanen i den colombianska byn El Salado förvandlats till ”en offentlig slakthuskloak”. Paramilitärt organiserade mördare hade då omringat byn och dödat över hundra invånare under sadistiska former, ibland till ackompanjemang av musik. Anklagelserna löd: samarbete med vänstergerillan Farc. ”Till råka på allt högg de lösgående grisarna in på de dödas kroppar vilka redan hade börjat ruttna i solen”, fortsätter Alberto Salcedo Ramos i ett reportage om denna massaker och om bybornas återvändande till sin by några år senare, hur de återerövrar den från naturen och i någon mån från de egna fasansfulla minnena som aldrig helt kommer att blekna.

Salcedo Ramos är en av de mest framträdande representanterna för en typ av berättande journalistik som nu av allt fler har börjat betraktas som ett intressant litterärt fenomen i Latinamerika, och inte bara där: fenomenet behandlas utförligt i El País kulturbilaga Babelia den 18/2 2012. Termen
crónica – som har historisk resonans i ”las Crónicas de Indias”, conquistadortidens skildringar av den nya kontinenten – användes i Latinamerika tills rätt nyligen om nyhetsnotiser, polisrapporter eller sådana kolumner som i Sverige ibland kallas just krönika. Men när de längre, berättande reportagen för drygt femton år sedan började få ny legitimitet i Latinamerika, bland annat tack vare skapandet – på initiativ av Gabriel García Márquez – av en stiftelse som ordnar berättarjournalistiska workshops, vann beteckningen
crónica gehör.

Annons
Annons
Annons