Annons

Jenny Damberg:När ett falskt djup står i vägen för livet självt

Akvarell av Jonathan Wolstenholme (född 1950).
Akvarell av Jonathan Wolstenholme (född 1950). Foto: TT

Poeten Alexander Pope gav år 1727 ut skriften ”Peri bathous”, en ironisk handbok i konsten att skriva misslyckad poesi – att sjunka med ett påfågligt språk. Det handlar om ett glapp mellan ämne och stil, anspråk och förmåga som ligger nära det svenska ordet pekoral.

Under strecket
Publicerad

Ironi är inte alltid glasklar. Men vad ironi är, det är rätt självklart. Man vet när man ser det. Det är 10 000 skedar när allt du behöver är en kniv, för att låna ett exempel från Alanis Morissette. 

Det finns ett tillstånd som tangerar det ironiska, också det en form av glapp mellan det som är och det som borde vara, men av mer känslomässig karaktär, som jag ofta upplevt men saknat ett ord för att beskriva. Sedan läste jag en essä om kristen bantningslitteratur där den amerikanska religionsvetaren R Marie Griffith beskrev genren som genomsyrad av ”batos”. Bathos är grekiska. Det betyder ordagrant djup, men används i dag främst i ironisk mening, för att beskriva ett falskt djup och ett plötsligt skifte från det höga till det låga, från det sublima till den dy där vi alla krälar mest hela tiden. I termer av viktnedgång: dog Jesus verkligen på korset för att du skulle bli fri från synden att gräva för djupt i godispåsen? 

Annons
Annons
Annons