Sven Kristersson:När döden blir ett spel på livets strängar

Rainer Maria Rilke 1905.
Rainer Maria Rilke 1905. Foto: Okänd fotograf, TT.

Vilken betydelse hade musiken för de tyskspråkiga poeterna Rainer Maria Rilke, Nelly Sachs, Paul Celan och Ingeborg Bachmann? I Axel Englunds bok ”Mörkerstråk” tillåts frågan bli en del av en historisk redogörelse över samspel och brott mellan ord och musik.

Under strecket
Publicerad
Annons

Vi vet nu att en man kan läsa Goethe eller Rilke på kvällen, att han kan spela Bach och Schubert, och gå till sitt dagsverke i Auschwitz på morgonen”, skrev George Steiner i sin essäsamling ”Språket och tystnaden” (1969, sv. övers. 1971). Att barbari och kultur inte behöver utesluta varandra utan till och med kan ha dunkla förbindelser är ett tema som bearbetas i Axel Englunds ”Mörkerstråk. Lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga” (Ellerströms). Här belyses inträngande det musikaliska tänkandet hos fyra poeter som alla bar på ett slags främlingskap till den tyska kulturen: trots att de skrev på tyska, bodde ingen av dem stadigvarande på tyskspråkigt område. De fyra är Rainer Maria Rilke, Nelly Sachs, Paul Celan och Ingeborg Bachmann. För de tre sistnämna, som även odlade personliga och litterära förbindelser med varandra, var erfarenheterna av nazismen och andra världskriget centrala, både i liv och dikt. Rilke, den äldste poeten i sammanhanget, avled visserligen redan 1926, före andra världskrigets och Förintelsens fasor, men hans närvaro är en viktig utgångspunkt för Englunds belysning av sitt ämne. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons