Annons

Tove Lifvendahl:När det bränner till

Orsjön i Vallsta, Hälsingland. Luften är disig av brandröken från Ljusdal.
Orsjön i Vallsta, Hälsingland. Luften är disig av brandröken från Ljusdal. Foto: Tove Lifvendahl
Publicerad

Redan när vi hade tagit av från E4:an vid Tönnebro och svängt in på 83:an som går via Bollnäs och Ljusdal upp till Ånge, kände vi röklukten. Den blev mer och mer intensiv och himlen var jämngrå av rök. När vi klev ur bilen i Bollnäs lagom till elvakaffet på torsdag förmiddag kändes det som om jag befann mig på återbesök i den nordvietnamesiska byn Sapa, där röklukten impregnerar hela tillvaron och luften är varm. På Radio Gävleborg avlöste rapporterna varandra, och ortsborna som intervjuades med hem och ägor närmast branden använde återkommande ordet ”overkligt”. Vi delade känslan. En aldrig så välkänd hemmiljö blir plötsligt väldigt märklig när luften och ljuset förändras på ett onormalt sätt.

Det tog inte många veckor mellan att MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer” landat i brevlådan tills vi fick anledning att pröva förmågan – myndigheters, mediers och civilsamhällets. I ett slag synliggörs både våra blottor och svagheter, liksom våra styrkor och vår förmåga. Det finns av ömse sort, och det måste både gå att kritiskt diskutera de förra liksom att glädjas och framhålla de senare. I lokalpressen trängs både nyhetsrapporteringen om omfattningen, skadorna och utmaningen, med upplyftande otaliga exempel på initiativkraft och tåga; den jämtländska pizzabagaren som ställde sig på natten och bakade 80 pizzor och körde ut till brandmännen, alla de som har anmält sig frivilliga att hjälpa till i räddningsarbetet, företag som skänker dryck och mat och annat som behövs.

Annons
Annons
Annons