Annons
X
Annons
X

Salomon Schulman: När Berlin bars upp av sina flyktingar

För de judar som flydde undan de ryska pogromerna kring sekelskiftet 1900 var Berlin en naturlig transitstad, där omständigheterna tvingade de flesta att stanna. Under Weimarrepubliken kom den lilla judiska minoriteten att bli central i formandet av stadens rika kulturliv.

Grenadierstrasse i Scheunenviertel, 1933.
Grenadierstrasse i Scheunenviertel, 1933. Foto: P Buch/Bundesarchiv

I Berlin ägde judar rätt att bosätta sig först i slutet av 1600-talet. Vid mitten av 1700-talet verkade den man som mer än någon annan kom att sätta sin prägel på metropolen ­– Moses Mendelssohn. Denne rationalismens filosof omdanade judendomen i grunden. De ortodoxa såg hans åtstramning av liturgin som irrläror medan de mer liberala tyska judarna lät sig förföras av de frihetlighetens idéer som befriade religionen från dess dogmer.

Redan nästkommande generation sökte sig ut till den tidens modernitet, innebärande ett närmande mot och rentav assimilation i det tyska samhället. Flertalet av religionsförnyarens egna barn konverterade till kristendomen, däribland Moses Mendelssohns mest kända barnbarn, kompositören Felix Mendelssohn Bartholdy.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den västjiddisch som talades i det tyska området lämnades åt sitt öde och judarna övergick till den fläckfria tyskan. Man manades att vara jude i hemmet och tysk på gatan. 1800-talets västjudendom handlade om troslärans neutralisering och/eller övergivande.

    Annons
    X

    Efter revolutionen 1848 engagerade sig judarna alltmer i industrialismens framväxt och en ny ­burgen överklass såg dagens ljus. Reaktionen från de ickejudiska konkurrenternas sida var till en början dämpad men ur den så småningom växande avunden kom antisemitismen att rota sig bland de merkantila rivalerna.

    Först efter de ryska pogromerna i början av 1880-talet kom en väldig emigrationsvåg att välla fram via Västeuropa mot di goldene medine, det gyllene landet på andra sidan Atlanten. Berlin var en naturlig järnvägsknutpunkt, transitstad, på ­denna flyktväg och judarna hamnade i den eländiga slumstadsdelen Scheunenviertel i närheten av Alexanderplatz. Namnet, ”ladukvarteret”, hade den fått redan århundraden tidigare i det att härskaren hade uppfört hölador utanför stadsmuren för att avstyra brandfaran.

    Första världskrigets krigsoffer och flyktingarna från det ryska inbördeskrigets pogromer kom att fylla Scheunenviertel till bristningsgränsen. Fattigdomen var skriande. På husrucklen kunde urskiljas ett gytter av hebreiska bokstäver som visade att här fanns exempelvis koscherslakteri, bönehus, härbärge eller lumphandel. Genom judegettot rörde sig ficktjuvar och svartabörshajar, i murkna portgångar stod gatflickorna medan kaftanklädda ­rabbiner gestikulerade i kåken bredvid, livligt tillbedjande en allestädes närvarande Gud.

    Längs huvudstråket, Grenadierstrasse, hördes ett högljutt babbel av jiddisch och hebreiska, tyska och ryska. Schmates, klädestrasor, allt som gick att sälja fanns där; levande kycklingar eller karp till sabbaten.

    Bland stånden sprang luftmentschen och bjöd ut sina tjänster för att få ihop till mat för dagen. Luft anspelar inte på låten ”Berliner Luft” utan på den intighet som armodet bjöd. I den judiska galg­humorn framstår der Luftmentsch i all sin förtvivlan: ”Han är den bäste skomakaren av alla skräddare, och den bäste skräddaren av alla skomakare.”

    Östjudarna hade fastnat i fällan. De hade hamnat i ett transitrum utan utgång. Efter 1924 kunde endast några få ta sig från Berlinnavet till USA. Kvoteringen stoppade judar och sydeuropéer men tillät guldlockiga skandinaver att inträda i det amerikanska Paradiset.

    Tyskarna såg ner på jiddischjudarna. Än mer nedlåtande var de tyska judarna. De trodde sig ha gjort upp med sitt judiska förflutna och såg sig själva som ädla tyskar vilka patriotiskt försvarat landet under första världskriget. De läste hellre Goethe och Schiller än fördjupade sig i Talmud.

    Blandäktenskapen var vanligare än att man ­äktade en trosfrände från judeslummen. Det kändes genant att beskåda sin kroknästa spegelbild; utsirad med vidhängande tinninglockar, iklädd kalott och kaftan orerande på en jiddischrotvälska som stämbanden inte frambringat det senaste seklet. Man ville inte se sig själv som en försmädlig Ostjude.

    Journalisten och författaren Joseph Roth, en av den nya saklighetens apologeter (”Die Neue Sachlichkeit”) beskrev Scheunenviertel osentimentalt: ”Man känner dem i allmänhet som faran från öst. Skräcken för pogromer svetsar dem samman till en lavin av smuts och tragedier som långsamt rullar öster­ifrån över Tyskland. De tycker sig se miljoner, men eländet vill man fördubbla, tredubbla, tiodubbla.”

    Under Weimarrepublikens (1919–33) senare fas skulle åtskilliga jiddischjudar komma upp sig och flytta till de elegantare kvarteren vid Kurfürstendamm där generationer av kända judiska bankirfamiljer och industrimagnater residerat. I denna ”halvasiatiska” hord, som judarna från öst även benämndes, befann sig också jiddischintelligentsian, många av samtidens mest framstående författare och kulturens folk.

    Vem minns idag Dovid Bergelson, den store prosaisten som ställt sig på revolutionens sida innan han emigrerade från Sovjetunionen till Berlin? Kanske var det rikedomen av bokförlag i Weimarrepublikens huvudstad som lockade honom? Under första delen av 20-talet trycktes där knappa hälften av utgivna jiddischböcker tack vare att förlagshusen kunde betala med förmånlig utländsk valuta i den av hyperinflation hemsökta nationen. Kanske var det av ideologiska skäl som han lämnade kommuniststaten? Han hade sedermera gjort ett flagrant påhopp på den röda jiddischtidningen Der Emes som han ansåg styras av ”vilda kosacker”. Detta skulle senare stå honom dyrt.

    I mitten av 20-talet lämnade han dock sin socialistiska tidning, Forverts, och började skriva i den likaledes ansedda amerikanska kommunisttidningen Morgnfrayhayt. Hans återvunna kommunism fick honom att vända tillbaka till Sovjet efter Hitlers maktövertagande. Dessförinnan hade han skrivit sina kanske bästa böcker i Berlin, påverkad av vännen Alfred Döblin och den nya sakligheten. Liksom författarvännerna i Berlin ryssarna Leib Kvitko, Der Nister och Peretz Markish blev Bergelson avrättad av Stalin så sent som sommaren 1952 för spioneri och sionism efter fyra års tortyr hos NKVD. Der Nister som ofta skrev berättelser påverkad av kabbala dog/mördades några år innan skottsalvorna ljöd mot Lubljankafängelsets mur.

    På 20-talet hade Kvitko och Markish skrivit ­pogrompoem om de mer än hundratusen mördade judarna i inbördeskriget som besinningslöst rasat mellan de röda och de vita. Var detta bloddränkta preludium en fasansfull föraning till de kommande massmorden?

    En av de mest anmärkningsvärda poeter Berlin härbärgerade var kanske Uri Zvi Greenberg. Han hade flytt Lemberg (Lvov) där han upplevt pogromen i vars blod det fria Polen skulle födas. Detta väckte hans äckel inför samtiden. Efter att ha skrivit expressionistisk poesi, gallskrikande ordsplitter riktat mot brutalitetens Europa, slet han sig till ­Palestina där han kom att tillhöra de mest radikala kombattanterna mot britternas mandat.

    Dessa poeter, faktiskt nästan hela det berlinska kulturetablissemanget, hade ett självskrivet samlingsställe: Romanisches Café. Eller för att ­citera Greenberg: ”Det bittra svarta kaffet på Romanisches Café dröp ner i våra hjärtan och smuttades av vårt innersta väsen och dränkte hjärtat i det svartaste blod.” De träffades alla där, på Café Rachmones (”barmhärtighetens kafé”), som man kallade det för i folkmun. Poeten Else Lasker-Schüler flirtade med de yngre belletristerna, den blivande Nobelpristagaren ­Samuel Agnon språkade med poesins grå eminens Chaim Bialik, de fina marmorborden bekläddes med schackbräden – Bergelson och världsmästaren Emanuel Lasker utkämpade sina enviger. Lasker drog fram sina billiga cigariller och bolmade på sin motståndare. I denna den rökigaste av lokaler ­saknade hans skamgrepp den effekt han åstundade. Stamgästerna var otaliga. De flesta var fattiga, ­särskilt jiddischförfattarna, och var inhysta i undermåliga inackorderingsrum.

    Vid ett annat bord satt Joseph Roth ofta och skrev ner något av sina tusentals reportage för att få ihop till drickat. Han var ursprungligen från det galiziska Brody som ligger i nuvarande Ukraina. En gång i tiden var denna garnisonsstad säte för ­kabbalister. Brod heter staden på jiddisch och ordstävet a sod in gants Brod, ”en hemlighet (känd) i hela Brody”, var säkert bekant för Roth, måhända rentav en drivkraft för hans journalistik. Han skrev många reportage, noveller och böcker med judiska teman som låg nära jiddischlitteraturen. Särskilt i boken ”Judar på vandring” (1927, på svenska 2010) framhävde han östjudens känsla för autenticitet och mer själfull bildning än den som förelåg i väst.

    Martin Buber, Gershom Scholem och Walter Benjamin är andra tänkare som verkat i jiddischkulturens utkanter. Scholem underströk att i varje rysk eller polsk jude kunde man se den judiska själens inkarnation.

    Det judiska Berlin, enbart några futtiga procent av befolkningen, bar upp en aktningsvärd del av stadens kulturliv. Litteraturkritiken, kabarékonsten, den moderna musiken och konstlivet påverkades av det judiska. För att inte nämna vetenskapen där ­judar på grund av universitetens diskriminerande politik tvingades välja specialiteter i forskningens marginaler. Fysik, kemi, läkekonst och psykoanalys förädlades av samtidens utstötta begåvningar. Ta exempelvis den idag bortglömde psykiatrikern Fischel Schneerson som försökte förena ett själsligt och psykosocialt tänkande till en postkatastrofal pedagogik.

    Romanisches Café och Scheunenviertel förstördes av nazisterna och bombades sönder av de allierade. Den gentrifierade ruin som numera skimrar blankt bland kaféer och chica klädesbutiker gömmer en idérik men hjärtslitande värld av igår.

    Annons

    Grenadierstrasse i Scheunenviertel, 1933.

    Foto: P Buch/Bundesarchiv Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X