X
Annons
X

Christina Carlsson Wetterberg: När äktenskapet blev ett modernt kontrakt

I tider av omvälvande samhällsförändringar kommer även äktenskapets grundvalar ofta i gungning. Detta var i allra högsta grad fallet i samband med den industriella och sociala omvandlingen av de västerländska samhällena under 1800-talet. Nativiteten började avta, alltfler kvinnor förblev ogifta, fler barn föddes utanför äktenskapet och alltfler kvinnor arbetade utanför hemmet. Hur skulle barns och kvinnors försörjning ordnas och hur skulle en sund befolkning kunna garanteras i det moderna samhället? Det var centrala frågor för samtidens politiker. Det nordiska svaret på dessa frågor var en genomgripande reformering av äktenskapslagstiftningen. Med denna reform, som genomfördes i alla de nordiska länderna mellan 1909 och 1929, infördes likställighet mellan makarna i äktenskapet, decennier innan liknande reformer såg dagens ljus i övriga Europa. Med likställigheten skulle det nordiska äktenskapet räddas.

Enligt de gamla nordiska äktenskapslagarna var det mannen som hade den formella makten över alla familjens angelägenheter. Det innebar att han hade bestämmanderätt över alla hushållets medlemmar, att han förvaltade hushållets egendom och att han förde hushållets talan utåt. Han var också barnens förmyndare. I Sverige och Finland fanns ett särskilt begrepp för detta, nämligen "målsmanskap". Så här stod det i giftermålsbalkens första paragraf i 1734 års lag: "Sedan man och qvinna sammanvigde äro, då är han hennes rätte målsman och äger söka och svara för henne: hustrun följer ock mannens stånd och vilkor."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X