Annons
Recension

Porcelain Military Figurines. | A Descreptive Reference GuideNapoleon flottast bland blänkande krigsgubbar

Under strecket
Publicerad

En verklig klassiker i modern eller någorlunda modern svensk poesi är Carl Snoilskys sonett ”Gammalt porslin” från 1871 (huruvida den är läst i dag vet jag ej). Den handlar om den märkliga sjuka som kallas samlarvurm. Här är det kungen av Sachsen som samlar porslin och går så långt att han byter bort sitt garde mot en kinesisk kruka. Poängen är att gardisterna sedan länge lämnat detta jordeliv, medan krukan ”hon står ännu bi”. Konsten är lång och livet kort, alltså.
Det är möjligen en skämtsam turnering av motivet samlarvurm, men samtidigt har dikten en pacifistisk tendens. Den skrevs under det blodiga fransk-tyska kriget och menar väl att konsten och hantverket har ett högre mänskligt värde än soldatesken.
Ungefär.

Nåväl. Allt porslinssamlande har inte pacifistiska förtecken. Själv samlar jag, som inte kan låta bli att samla på Gud vet allt (snacka om mani, redan när jag var barn var min mor allvarligt oroad), på porslinsfiguriner som föreställer Napoleon och hans olika soldater, generaler och marskalkar, porslinsgubbar som man med litet tur kan hitta billigt. Ändå har jag gjort mina misstag. När en liten antikbod i Vasastan slog igen på 90-talet kunde jag ha köpt en figurin föreställande Napoleon tågandes över Alperna efter Davids berömda målning (som är helt förljugen; Napoleon färdades på en åsna och inte på sin berömda vita häst Marengo) för 2 000 kronor. Jag tvekade ett tag och sedan var den borta. Många år senare såg jag den i en katalog för 25 000. Det grämer mig än i dag.

Annons
Annons
Annons