X
Annons
X

Namnstavningar – en vetenskap för sig

SPRÅKSPALTEN | Söndag 11 april

Jag har en (underbar!) skiva med den ryske pianisten och dirigenten Michail Pletnjov, där han spelar Tjajkovskij. Till den hör ett häfte med text på engelska, tyska och franska. Kompositörens namn skrivs med de vanliga transkriptionsreglerna i respektive språk:
Tchaikovsky, Tschaikowsky, Tchaïkovski. Statsmannen
Gorbatjov som också nämns i texten, skrivs
Gorbatchev, Gorbatschow, Gorbatchov. Men i alla tre versionerna stavas pianistens namn likadant: Mikhail Pletnev, alltså med engelsk transkription.
När Pletnjov var i Sverige för ett tag sedan intervjuade jag honom. Jag bad honom skriva sitt namn på ryska för att vara säker på att göra en korrekt transkription. Då tog han ett papper och skrev
Mikhail Pletnev.
Nu kallade jag honom i alla fall Pletnjov i intervjun, för jag valde att följa det etablerade transkriberingssystemet som återger det ryska uttalet med svenska språkets ljudvärden. Där skrivs ryskt tje-ljud med
tj (inte
ch), sje-ljud med
sj (inte
sh), ach-ljud med
ch (inte
kh), i+j som i –
skij just så (inte –
sky), och för betonat e i ändelsen -ev anger man hur det verkligen uttalas:
-ov.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X