X
Annons
X
Recension

Låt oss hoppas på det bästa Naken självrannsakan efter makens plötsliga död

När sonen är ett år så dör hennes sambo helt oväntat. Carolina Setterwall skriver rakt och ärligt, på gränsen mellan vittnesroman och dagbok. "Det är tacksamt när en bok kan väcka etikfrågor" skriver Josefin Holmström.

”Uppslutningen runt mig var överväldigande men det räckte inte. Min grundläggande känsla var ändå att jag var ensam”, säger Carolina Setterwall i SvD-intervjun från 25/2. Foto: Staffan Löwstedt

En morgon hittar Carolina sin sambo Aksel död i sängen, helt utan förvarning. Tillsammans har de en ettårig son som sover i vardagsrummet. På ett ögonblick vänds livet upp och ner. ”Låt oss hoppas på det bästahandlar både om vad som händer sedan och vad som hände innan: parallellt skissas livet med och utan Aksel fram, hela den snåriga vägen fram till ödesstunden i sovrummet.

Men innan vi går närmre in på boken måste något sägas om genre och recensionsetik. Jag är nämligen inte helt säker på hur den här boken ska läsas. På förlagets hemsida marknadsförs den som "skönlitteratur", och i intervjuer som en "debutroman".

”Uppslutningen runt mig var överväldigande men det räckte inte. Min grundläggande känsla var ändå att jag var ensam”, säger Carolina Setterwall i SvD-intervjun från 25/2.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 2

Carolina Setterwall, född 1978 i Sala, är författare och utbildad kommunikatör. ”Låt oss hoppas på det bästa” är hennes litterära debut. Hon skriver även om livet efter att hennes man gick bort på carolinasetterwall.se.

Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X