Av de olika modeller som ska förklara förskjutningar i de västerländska väljarkårerna tycker jag att den brittiske journalisten David Goodharts ”anywhere/somewhere”-distinktion har varit den mest fruktbara.
Förenklat, delvis baserad på erfarenheten brexit, kan Goodharts modell beskrivas som att cirka en fjärdedel av väljarna bejakar tanken om att de skulle kunna bo, studera eller arbeta varsomhelst (anywhere). De bejakar globalisering och internationella trender, och de mest entusiastiska av dem ser sig själva som världsmedborgare. De är väl representerade i den akademiska, politiska och kommersiella eliten i sina länder.