Annons

Sista gästenNaggande god debut som inte mättar

Andreas T Olsson är skådespelare på Dramaten. ”Den sista gästen” är hans debutroman.
Andreas T Olsson är skådespelare på Dramaten. ”Den sista gästen” är hans debutroman. Foto: Viktor Gårdsäter

En servitör lever sig in i sina favoritgäster i Andreas T Olssons smått absurda debutroman. Men någonstans i det finurliga saknar Marit Furn en underton av allvar som hade kunnat ge historien en djupare klangbotten.

Under strecket
Publicerad

När servitör Thomas Rapp första gången välkomnar Sara och Henrik till anrika restaurang KB i Stockholm blir han ögonblickligen förälskad i dem båda. De är artiga, avspända och utstrålar en varm energi som får hela lokalen att leva upp. Paret är ”den sortens gäster som skulle kunna göra en restaurang till det den borde vara om den bara haft den sortens gäster”, tänker Thomas Rapp. Även han lever upp i deras närhet. Ja, kanske är det faktiskt så att det enbart är i Sara och Henriks närvaro som Thomas Rapp riktigt lever alls.

Stel och en smula lillgammal, även nu i vuxen ålder, trivs han annars bra med att bara smyga runt i tillvarons kulisser och se på när livet händer, nöjd med sin roll som betraktare, men också med en känsla av att ha fötts i fel tid, lite för sent i historiens lopp. Han håller sig med regelbundna, lite omständliga rutiner och drabbas av molande obehag inför nyckfullheter, såväl i verkligheten som i fiktioner. Hans före detta flickvän hade förmodligen en poäng när hon vid uppbrottet kritiserade honom för att vara alltför tillfreds med att vara obetydlig.

Annons
Annons
Annons