X
Annons
X
Recension

Förtvivlan Nabokov ritade om de gängse mönstren för romaner

”Det är ett nöje att läsa Nabokov”, skriver Jesper Olsson apropå två av författarens titlar som nyligen översatts till svenska. ”Ett nöje som bara berikas av att upprepas”.

Foto: Yousuf Karsh/Modernista

Tidigare i år publicerades en bok med den märkliga titelm ”Nabokovs favoritord är gredelin”. Eller, för att vara exakt: ”Nabokov’s Favorite Word is Mauve”. Nu handlade boken inte om den skarpsinnige författare som i övergången från ryska till engelska (vad är förresten ”mauve” på ryska?) omvandlade modern romankonst, utan, som undertiteln avslöjar, om vad datorer och siffror kan lära oss om bästsäljare och litterära klassiker. Och, ja: vad säger egentligen antalet adjektiv eller substantiv eller ”gredelin” om en roman?

I fallet Vladimir Nabokov: ganska litet. Självfallet kan kvantitativa metoder med digitala verktyg och resulterande statistik ge insikter om verk eller epoker. Men för att uppleva och i någon mening förstå en roman som ”Lolita” eller ”Blek låga” krävs läsning; en uppmärksam delaktighet – kognitivt, känslomässigt, kroppsligt – i de händelser som uppstår mellan boksida och ordtrillande tunga och mun. En Nabokovroman är inte en mängd. Den är en sinnrikt komponerad språkvärld med viss täthet och energi.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X