Annons

KirkeMytologins femme fatale låter sig ej kuvas

Frederick Stuart Churchs ”Circe”, målning från 1910.
Frederick Stuart Churchs ”Circe”, målning från 1910. Foto: Smithsonian American Art Museum

Häxa, förförerska, nymf – den mytologiska gestalten Kirke har genom historien burit många namn. I Madeline Millers strålande roman stiger hon fram som människa i egen rätt, en gudinna av kött och blod.

Publicerad

På en ö som inte finns utmärkt på någon karta tillbringade Kirke, en av den grekiska mytologins mest undflyende väsen, sekel efter sekel i landsförvisning. Hennes brott bestod i att hon nyttjat en trolldryck för att förvandla den undersköna nymfen Skylla till ett skräckinjagande vidunder; hennes exekutor var hennes far, solguden Helios. På Aiaje fördrev Kirke tiden med att förfina sin gudomliga förmåga, omgiven av tama vargar, lejon och björnar. Av de örter hon samlade tillredde hon en brygd som hon hällde i vinet när sjöfarare sökte skydd i hennes palats. När männen visade sina dolda avsikter uttalade hon ett enda magiskt ord: en efter en förvandlades de till svin.

Kirke har genom historien fått bära många namn: häxa, förförerska, nymf. Odysséens svävande beskrivning av hennes karaktär har bidragit till att senare verk tillåtits spegla henne i ljuset av sin egen tid. Inte oväntat fäster sig många betraktare vid kvinnans lockelse snarare än vid mannens rovdrift: Boccaccio såg Kirkes trolldom som en symbol för kvinnans bedräglighet, James Joyces förklädde henne till dominant kopplerska i ”Ulysses”. Under renässansen var Kirke ofta sinnebilden av den frivola fresterskan, som med sitt dignande middagsbord förblindade annars fromma herrar och lockade dem till synd. I svenska skogar kan man finna växter ur släktet Circaea – arter som frodas i skuggorna.

Madeline Miller debuterade 2011 med ”The song of Achilles”. ”Kirke” är hennes andra roman.

Foto: Nina Subin Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons