Annons

Myten om det bortträngda traumat

Traumatiska händelser som stigit upp till ytan efter år av glömska är ett bärande inslag i psykoanalysen, och tillmäts ofta stor betydelse i domstolar. Men traumaforskningen visar att en sund skepsis mot Freud är på sin plats och att det inte finns några bevis för en bortträngningsmekanism.

Publicerad

Människor som råkar ut för traumatiska händelser, som svåra olyckor eller sexuella övergrepp, brukar minnas dem väl, även efter lång tid. Ju mera upprörande och emotionellt belastande ett trauma varit, desto bättre minns vi det, särskilt dess centrala aspekter. Svenska forskare som Lars-Göran Nilsson och Sven-Åke Christianson vid Stockholms universitet har varit pionjärer inom området minne och emotioner och de har visat att det goda minnet för centrala detaljer i traumat motsvaras av sämre minne för mindre viktiga delar. Detta är ett viktigt resultat, men kvar står huvudtesen: ju starkare trauma, desto bättre minns vi det.

Men är inte detta en ren självklarhet? Kanske det, men mot den tesen står en omfattande litteratur, och praktik, som bygger på Freud och psykoanalysen. Där har man sedan över ett sekel arbetat med begreppet bortträngning, en försvarsmekanism mot ångest. Tanken på ett trauma är så ångestladdad att minnet omedvetet och automatiskt trängs bort ur medvetandet, säger psykoanalytikerna.

Annons
Annons
Annons