Per Högselius:Mysteriet med den sibiriska stjärnsmällen

För exakt 100 år sedan skakade en ­detonation lika kraftig som tusen Hiroshimabomber den sibiriska tundran. Forskare har lagt fram den ena fantasi­eggande teorin efter den andra genom åren, utan att helt lyckas skingra mystiken kring Tunguska-explosionen.

Under strecket
Publicerad

På en bild från 1953, 45 år efter explosionen, syns fortfarande fallna träd på den sibiriska tundran,

Foto: AP
Annons

Kvällen den 30 juni 1908 hade för många nordeuropéer något säreget över sig. Ljusa nätter i midsommartid var man ju van vid, men det ljus som spred sig över stad och land just denna natt hade en sällan skådad lyster. I tidningen Vårt Land kunde man dagen därpå läsa att natten hade varit ”den klaraste och egendomligaste” stockholmarna någonsin upplevt: ”Sedan solen gått ned, upplystes norra hemisfären hela natten af ett intensivt gult skimmer, som förvandlade natten nästan fullständigt till dag. Det egendomliga skenet höll folk uppe och ännu sent var det liflig trafik på gatorna, speciellt uppe i Vasastaden.”

På meteorologiska centralanstalten före­föll man en aning konfunderad, men förklarade till slut att ”det intensiva sken, som gjorde natten så ljus, hade sin grund i s k cirrimoln, hvilka reflekterat solljuset”. En annan förklaring som framkastades var att ”fenomenet skulle orsakats af ett kosmiskt stoff, hvilket skulle befunnit sig i de högre luftlagren”.

Annons
Annons
Annons