Annons

Karin W Tikkanen: Mysteriet med den gyllene dräktnålen

En dräktnål i guld från det antika Rom har engagerat forskarvärlden i över 100 år. Det som sägs vara den äldsta kända latinska inskriften har gett upphov till förfalskningsanklagelser, ryktesspridning och smutskastning.

Uppdaterad
Publicerad

Mot slutet av 1800-talet grävdes det febrilt runtom i den nyligen enade staten Italien. Skapandet av en nationell enhetskänsla och ett gemensamt, italienskt förflutet kom till stor del att handla om det antika Rom, och om arkeologi. Ett av de områden där man gjorde särskilt många fynd var Palestrina, cirka 30 km öster om Rom. Staden har mycket gamla rötter, och hette under antiken Praeneste. Från 1855 och framåt grävdes här fram ett antal stora gravar, daterade till det tidiga 600-talet, ur vars djup flera dyrbara guld- och silverföremål hissades fram, och andra objekt som alla pekade på en mycket tidig form av civilisation. Det mest revolutionerande fyndet var dock av ett helt annat slag, och blev upprinnelsen till en utdragen debatt som närmast kan liknas vid en kontroversiell mordrättegång, där försvaret och åklagarsidan omväxlande ägnar sig åt hårklyverier, omväxlande ren smutskastning.

Föremålet i sig är en så kallad fibula, en antik dräktnål. Den är inte mer än 10 cm lång, och egentligen ganska oansenlig. Att den kommit att ådra sig sådan uppmärksamhet beror på 26 små tecken på det tunna skaftet, MANIOS MED FHEFHAKED NUMASIOI, ”Manius gjorde mig åt Numerius”, eller på klassiskt latin Manius me fecit Numerio. Om allting stämmer rör det sig om den äldsta existerande latinska inskriften, det vill säga klivet in i historisk tid, och de första, stapplande stegen i den romerska litteraturens första barndom, långt före Vergilius, Livius och Ovidius.

Annons
Annons
Annons
Annons