Annons

Mysfarbrorn som lade grunden för latinorocken

Santana är det stora latinorockbandet och Carlos Santana är den stora ledaren. Det ingår i allmänbildningen att veta det. På fredag spelar bandet i Globen.

Under strecket
Publicerad

Farbror Carlos är lika mycket en legendarisk mexikansk mysgubbe i mustasch och hatt som en snabbfingrad melodiös gitarrist med en direkt igenkännbar ton. Alltid surfande på feedback och kokande latinska slagverk. Efter genombrottet 1969 har karriären vinglat lite hit och dit, både konstnärligt och kommersiellt. När musiken inte varit ren och oförfalskad latinorock har det pendlat från esoterisk John Coltrane-jazz till utslätad radiopop. När det gäller skivförsäljningen har det bara gått nedåt efter 1971 och det tredje albumet, trots att de sex efterföljande albumen utgör den konstnärliga höjdpunkten. Men med storsäljaren ”Supernatural”, som kom 1999, och den efterföljande ”Shaman”, har läget blivit bättre än någonsin. De båda albumen är i princip Carlos Santana solo med gästsångare, skillnaderna mellan Santanas soloalbum och de med gruppen har alltid varit diffusa. I tidernas begynnelse, i detta fall slutet av 60-talet, var Santana inte det enda latinorockbandet. Tvärtom var de del av en rörelse som uppstått som en följd av de mexikanska invandrarnas ökade medvetenhet. Chicano Power-rörelsen var en direkt motsvarighet till Black power. Skillnaden var att här gällde det de mexikanska invandrarnas ursprung och position i det amerikanska samhället, inte de svartas. Begreppet chicano blev framlyft som något positivt.

Från att tidigare ha försökt smälta in i den amerikanska rock”n”roll-kulturen började banden nu markera sin etniska tillhörighet. Man tog spanska namn som Azteca, Sapo eller El Chicano, man refererade till mexikansk mytologi och man förstärkte det latinska draget i sin musik. Istället för att som förr särskilja influenserna från latin, rock, jazz, soul och funk blandades allt ihop till något som smakade starkt och eget. Med pådrivande slagverk, fräsiga blåsriff och elektriskt laddade gitarrsolon som karaktärsdrag - och med hippierockens psykedelia som en sorts klangbotten - uppstod en ny energisk musikstil; latin rock. Centrum låg inte bara i San Francisco, med Carlos Santana som centralgestalt. Latinorock-band, med delvis annan karaktär, fanns vid denna tid även i Los Angeles (begränsat till de östra delarna) och New York (där banden hade svårt att hävda sig gentemot den dominerande New York-salsan). Även i Florida fanns en liten lokal latinorock-scen.

Annons
Annons
Annons