Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Stoner Mycket ståhej kring klichéfylld bok om tomhet

POSTUM SUCCÉ De flesta verkar överens om att John Williams återupptäckta roman ”Stoner” är ett mästerverk. Men Sigrid Combüchen fängslas inte av den livlösa huvudpersonens öde: ”I den depressiva tonen äger romanen måhända ett slags perfektion.”

[object Object]
Författaren John Williams föddes 1922 i Clarksville, Texas, och dog 1994. ”Stoner”, hans tredje roman,kom ut på engelska 1965 men sålde inte i många exemplar. Ett halvt sekel senare gör den ett försenat segertåg över världen. Foto: NATUR OCH KULTUR

Stoner

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur

Övers: Rose-Marie Nielsen

Knähögt vadande genom reklambudskap och baksidestexter närmar man sig den återupptäckta romanen ”Stoner” från 1965. New York Times Book Review har kallat den ”perfekt”, Ian McEwan, Bret Easton Ellis och Tom Hanks tycks falla i trasor och en mindre känd kritiker vid namn Anthony Domestico suckar att detta är en av de böcker han inte vill förstöra genom att utöva sitt yrke.

Samma konsensus har klickats fram i sociala medier och även om ingenting jag sett talat om på vilket sätt romanen är perfekt, bara att, gav jag mig för mängdverkan och boken levererades för någon månad sedan i brevlådan. Den har därefter lästs långsamt, nästan pilgrimslångsamt fram och åter, för att inte något av det utlovade skulle gå förlorat.

I tyska bokhandlar såg jag häromdagen samma titel upptravad bland nyheter och haussad av samma namndropp. Jag bläddrade för att se den tyska översättningen. Var den alls möjlig?

Annons
X

Rose-Marie Nielsens översättning till svenska är fin, men man saknar den midwestern-ton av små omständigheter och trång krage som finns i originalet. Och hon kan inte använda ord som negro eller negro hand, utan måste skriva dräng eller svart lantarbetare, vilket ändrar tidsfärgen och något av substansen.

Dock kan hon inte justera det faktum att John Williams gestaltning av den mänskliga konflikten innehåller karikatyrer, vilka i normala fall skulle väcka samma anstöt, för att inte säga indignation, som bruk av ett rasistiskt ord. Bokens kvinnor stämmer obehagligt väl överens med schablonerna i amerikansk universitetslitteratur. En frigid, intill efterblivenhet egoistisk hustru och en kravlös ung älskarinna vars sensualitet bara kan mäta sig med hennes forskartalang. Och den varelse som hindrar huvudpersonen från att utveckla sin akademiska moral och kallelse är en krympling (på svenska krävs kanske åter en eufemism) som kravlar upp på karriärstegen och utövar makt med en gemenhet som speglar hans yttre deformering.

Handlingen är en livsfris, fram till den 64-årige William Stoners död i det ögonblick då boken faller ur hans hand. Född som småbrukarson på en teg i Missouri har han fått chansen att fortbilda sig till agronom. När han inför examen ska komplettera sina universitetspoäng med en extra kurs tar han engelsk litteratur och är förlorad. Eller förledd. Eller som en av lärarna säger ”Ni är förälskad”. Han har väckts till liv av att få en bok i sin hand, han måste ge upp sina lojaliteter, göra klassresan bort från sina enkla, handvalkiga föräldrar.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Romanen analyserar inte detta förlopp, det motiveras eller ursäktas inte, utan rinner fram under ytan av neutrala skeenden. William Stoner befordras framåt på sitt lilla landsortsuniversitet, men gör inte karriär. Han blir adjunkt, blir doktorand. Ingen betvivlar hans kvaliteter, men han undviker konkurrens, de akademiska reptricken är honom främmande.

    För att skörda måste man så på bearbetad och välgödslad jord och ägna mycket tid åt gallring och bevattning. Det är den moraliska sidan av saken. Han formulerar den inte, det är inte mycket han formulerar. Han saknar iver, det kan också vara ett skäl till att det inte blir karriär.

    Där finns något sömngångaraktigt, eskapistiskt i Stoners väsen. Romanen är subjektiv ur hans perspektiv, men han är liksom inget subjekt.

    På en fakultetstillställning blir Stoner betagen av en gästande flicka och friar strax utan att bry sig om att lära känna henne. Hon svarar ja utan att ge sin personlighet till känna. I sängen tittar hon bort eller håller handen över ögonen medan han gör vad han måste. En dag beslutar hon sig för barn och blir sexuellt omättlig tills hon är gravid. När barnet fötts tappar hon intresse för det.

    Edith är en rollspelande varelse, en vampyr, aldrig nöjd med sitt liv, stjäl från sin man alla rum och revir han upptar i hemmet. Den gemensamma dottern intresserar henne inte, tills hon märker hans intresse och sliter åt sig barnet och börjar göra om det och tappa intresse för det igen, tills det mesta med flickan blivit fördärvat.

    **Bokens andra **hälft handlar om en motsvarande marginalisering på arbetet. Han har uppnått expertis i klassisk och medeltida litteratur och undervisar i detta. Han upptäcker lycka i lärarkallet, när han undervisar sammansmälter alla hans oprecisa delar till ett tydligt jag, och ur detta växer också en underbar samklang med studenter och doktorander.

    Men om hans hem vandaliserats av kvinnomonstret, invaderas nu arbetsplatsen av maktlystnad och falskspel från de halta och lytta. Stoner underkänner en handikappad fräck fuskare på masterprogrammet. Då ingriper den lytte professorn som en tid varit hans konkurrent på universitetet och betonar att den unge mannen så att säga har rätt till handicap.

    Fejden övergår i fiendskap. Den pågår i 20 år, skär bort bit efter bit av Stoners akademiska livsrum. När han var ung och första världskriget bröt ut var han den i vänkretsen som inte lät sig rekryteras. Därefter har han fortsatt avböja kampen, låter sig trängas bort från alla inflytanden och idkar strategiskt motstånd endast när något avgörande står på spel – akademisk kvalitet.

    Då hans kärleksaffär med en begåvad doktorand också avbrutits av krymplingen, återstår för Stoner att åldras i förtid och bli en universitetskuf. I sitt sextiofjärde år öppnas han av kirurger som finner en spridd cancer och ligger i lugn morfindimma med boken i handen tills den faller.

    **Det är inte alls **gripande. Även de snälla lämnar sina offer utmed vägen. Stoner kämpar till exempel inte en minut för sin dotter, som till sist är en alkoholiserad främling. Han kämpar bara undantagsvis för sina hederliga studenter när de tarvliga fuskar sig fram. Ovilja till ansvar gör en maktlös och Stoner är inte mer älskansvärd än Peer Gynt som gjorde samma erfarenhet.

    Detta är därför en roman om intigheten. Inte om nihilism eller något annat aktivt som man kan vilja förhålla sig till eller stå emot eller vara för, inte Nirvana, utan det livlösa nada. I den depressiva tonen äger den måhända ett slags perfektion.

    **Sigrid Combüchen **

    Annons
    Annons
    X

    Författaren John Williams föddes 1922 i Clarksville, Texas, och dog 1994. ”Stoner”, hans tredje roman,kom ut på engelska 1965 men sålde inte i många exemplar. Ett halvt sekel senare gör den ett försenat segertåg över världen.

    Foto: NATUR OCH KULTUR Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X