Annons
X
Annons
X

”Olyckligt om Sverige tar plats i EU:s B-lag”

Utvecklingen mot ett A- och ett B-lag inom EU kan gå snabbt. Samtidigt kan steget in bland EU:s kärnländer bli svårt att ta för Sverige, skriver Joakim Nergelius och Krister Thelin.

Av SvD
EU:s framtid efter brexit
På enskilda punkter driver regeringen, med statsminister Stefan Löfven, en klok linje. Men var är framtidsvisionerna i den svenska EU-debatten? Det skriver ­Joakim Nergelius och Krister ­Thelin.
På enskilda punkter driver regeringen, med statsminister Stefan Löfven, en klok linje. Men var är framtidsvisionerna i den svenska EU-debatten? Det skriver ­Joakim Nergelius och Krister ­Thelin. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DEBATT | EU:S FRAMTID EFTER BREXIT

I väster har vi Trump. I öster Putin. Storbritannien är på väg ut och Frankrike vacklar. Om Le Pen (mot förmodan) blir vald till president i Frankrike, kan vi få en folkomröstning också där om fortsatt EU-medlemskap. I Berlin finns dock Mutti Merkel som för närvarande är den enda som tycks bära upp EU. Skallet mot ”Bryssel” tilltar i ett alltmer populistiskt Europa. Kommer 60-årsdagen av Romdeklarationen att bli det sista stora jubileet?

Sverige har varit medlem i drygt en tredjedel av tiden sedan bildandet av vad som nu är Europeiska Unionen den 25 mars 1957. Vår entusiasm är återhållen och bärs upp mera av praktiskt ekonomiskt inriktade hänsyn än av stora visioner. Med läpparna bekänner vi oss till EU:s funktion som fredsprojekt men hjärtat är inte med: vårt utanförskap under de euro­peiska inbördeskrigens år 1914–1945 (över vilket vi kan känna tacksamhet) gör att vi inte delar de reella påminnelserna om krig och ockupation med andra europeiska länder, inklusive våra nordiska grannar. 

Sällan diskuteras här EU:s framtid. Just nu är tystnaden bedövande. Kunskapen om EU och dess institutioner är inte särskilt påtaglig. ”Bryssel” blir synonymt med allehanda påståenden om byråkratiska obegripligheter, trots att besluten fattas av nationella politiker. Kommissionen kan inte fatta beslut utan att nationella regeringar i ministerrådet och folkvalda i Europaparlamentet varit med. ­Något ”demokratiskt underskott” föreligger inte numera. Men nationella politiker är duktiga på att fly sitt ansvar om de märker att ­beslut de varit med om att fatta inom EU:s ram är impopulära. Så göds populism. Den diskussion som föregick folkomröstningen i Storbritannien förra sommaren var en orgie i desinformation, styrd av Murdoch-­medierna i ett enda syfte: att förmå britterna att rösta för brexit. Man lyckades och sitter nu i en rävsax. Alltfler inser att framtiden inte är så ljus utanför EU som Daily Mail och andra trumpetat ut. Nu tickar nerräkningen på. Om två år skall förhandlingarna vara klara. Vad händer om detta djärva mål inte nås?

Annons
X

Kommissionen har uppmanat till en debatt i medlemsländerna om fem tänkbara framtidsscenarier, allt ifrån ett bibehållande av dagens ordning via så kallad flexibel integration där vissa länder går före på särskilda områden till fördjupad integration på alla plan. I Sverige är det däremot tyst. Ingen är van vid att tala i termer av konfederation eller fede­ration (det senare är närmast ett svärord). Mode­raterna som inte sällan framställt sig som det varma Europapartiet skyggar att ta ställning i fråga om EU bör vara ett stats­förbund eller en förbundsstat. Just nu är EU varken eller. 

Enda gången på senare år då EU-frågan stått högst på den svenska politiska dagordningen var symtomatiskt nog på midsommarafton 2016, efter brexitomröstningen, då regering och allianspartier möttes för att sörja förlusten av storebror England. Endast Liberalerna i Sverige förordar ett EU med fede­rala inslag men alltmer lågmält. Det är nu dags att höja rösten.

På enskilda punkter, som budgetfrågan ­eller behovet av att fullfölja flyktingöverenskommelsen från 2015, driver regeringen en klok linje, men var är framtidsvisionerna i den svenska EU-debatten? När håller någon ledande politiker ett stort linjetal? När startar de stora partierna studiecirklar om EU:s framtid?

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Kommissionens fem framtidsscenarier skulle kunna utgöra en utmärkt grund för sådana aktiviteter. Om en katastrof i form av en Le Pen-seger undviks i Frankrike talar ganska mycket för att scenariot med flexibel integration kommer att vinna terräng. Detta är inte oproblematiskt, eftersom det delvis strider mot hur integrationen hittills framgångsrikt fortskridit. Samtidigt är den flexibla integrationen på många sätt redan här, inte minst genom euron och Schengensamarbetet.

    Endast Liberalerna i Sverige förordar ett EU med fede­rala inslag men alltmer lågmält.

    Framtiden kan därför komma att präglas av en samtidig identifikation av viktiga politikområden, där samarbete behövs, och av vilka länder som vill och kan medverka. Detta gäller förutom flyktingfrågan till exempel gemen­sam yttre gränskontroll, försvars- och säkerhetspolitik samt fördjupad ekonomisk politik inom eurozonen. Utvecklingen mot ett A- och ett B-lag inom EU kan då gå snabbt, och det vore oerhört olyckligt om Sverige väljer att tillhöra den senare, på sikt svaga gruppen. Samtidigt kan steget in bland EU:s kärnländer bli svårt att ta för Sverige, trots att det ter sig ideologiskt allt mer givet i en oroande omvärld, om inte en seriös diskussion om EU:s framtid och Sveriges roll däri omgående inleds. 

    EU är förvisso inte en förbundsstat, men ändå oändligt mycket mer än sedvanligt inter­nationellt samarbete. Den ekonomiska och juridiska integrationen mellan EU:s medlemsländer går på många sätt längre än bland USA:s delstater. Är då inte en tydligare politisk integration önskvärd? Varför ska Sverige säga nej till gemensam yttre gränskontroll ­eller en gemensam åklagarmyndighet i brottsbekämpningens tjänst? Hur länge ska Sverige kunna stå utanför euron utan formellt undan­tag och med hänvisning till en juridiskt tveksam folkomröstning som inte imponerar på EU-kommissionen eller Europeiska centralbanken? Bör inte Sveriges behov av ett för­djupat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU utredas närmare?

    Detta är några exempel på verkligt fundamentala framtidsfrågor med koppling till EU. Fler kan ges, på ett flertal områden, men viktigast är att diskussionen kommer i gång nu, medan Sverige ännu kan påverka den euro­peiska debatten.

    Joakim Nergelius

    professor i juridik, Örebro universitet

    Krister Thelin

    fd domare och statssekreterare i justitiedepartementet

    Joakim Nergelius och Krister Thelin Foto: Magnus Wahman, Pontus Lundahl/TT
    Annons

    På enskilda punkter driver regeringen, med statsminister Stefan Löfven, en klok linje. Men var är framtidsvisionerna i den svenska EU-debatten? Det skriver ­Joakim Nergelius och Krister ­Thelin.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

    Joakim Nergelius och Krister Thelin

    Foto: Magnus Wahman, Pontus Lundahl/TT Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X