X
Annons
X
Recension

Imago Mustigt tecknad jakt på torvmossens hemlighet

Av alla världens jordarter är kanhända torven den mest mystiska. Och spöklika. De organiska avlagringar, av vilka torven består, har en konserverande effekt. Anletsdragen hos en människa som nedsänks i en torvmosse kan, om betingelserna är gynnsamma, bevaras så väl de går att utläsa åtskilliga hundratals år senare. Också kläder och andra tillhörigheter förskonas från förruttnelsen. Detta är anledningen till att Varbergs museum kan förevisa bland annat en sjyst mantel och struthätta från 1300-talet. Klädnaden tillhörde Bockstensmannen, eller rättare sagt, den tillhörde det fastpålade manslik som 1936 påträffades i Bockstens mosse i Halland, och som döpts av eftervärlden. Vad han egentligen hette, kanske var det Jöns eller Leif, får vi aldrig veta. Arkeologen kan syna hans kjortel i sömmarna men bara gissa vem han var.
Genom torvens mumifiering kan ett människolik trotsa tidens gång. När kroppen grävs fram, och mossvattnet sjunker undan, blottläggs också en annan tid, som genom en spöklik suck. Men vad kan vi veta om denna tid? Vilka källor kan vi lita till? Och vad kan det förflutna säga om vår tid? Om oss?

Detta är några av frågorna som cirkulerar i Eva-Marie Liffners roman Imago. Hennes debutbok "Camera" fick ett genomgående positivt mottagande då den kom för två år sedan, och sådant kan som bekant vara knepigt att följa upp. Liffner klarar dock av det galant. Författaren håller fast vid sin beprövade formel att väva in en klurig deckarintrig i ett historiskt, något dunkelt förlopp, där de olika tidsplanen får belysa och dras till varandra. Den mustiga atmosfärsteckningen och inriktningen på tidens gåtfullhet, dess stratifiering, får mig att närmast tänka på ett möte mellan två Peter, en svensk och en dansk, nämligen Englund och Høeg. Lägg till detta en avspänd humor och detaljomsorg som är Liffners alldeles egen. Och det tackar vi för.
Huvudpersonen Esmé Olsen städar på Köpenhamns universitet. Hon är en smygande amatörhistoriker som nattetid njuter av att bläddra bland professorernas papper, och bedriva sina egna undersökningar. En dokumentsamling rörande ett likfynd i en torvmosse i södra Danmark väcker hennes intresse. Då mossliket påträffades 1938 tillkallades en tysk arkeolog, med initialerna FAN, som försvann under oklara omständigheter.
Esmé vill veta vad som hände och för att lyckas tänker hon "rekonstruera det förflutna utifrån det befintliga". Hon föredrar fältarbetet, till skillnad från de akademiska stötar som söker sanningen om svunna tider genom att försjunka i dammiga böcker. Hon måste dit, till fyndplatsen. Den lilla Esmé lurar med sig den stora Mogensen, en väktare från universitetet, som får köra hennes pappas gräddvita Cheva, och bistå henne i undersökningarna, som visar att inte bara torvtäkten utan också dess folk hör till det förtegna slaget, som kan sluta sig kring människor och föremål, minnen och dåd.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X