X
Annons
X
Recension

De tre musketörerna Musketörer på högvarv

D’ Artagnan, den unge gascognaren, mötte jag först i de röda skinnvolymerna i mormors bokskåp med glasdörrar: De tre musketörerna, Myladys son och Vicomte de Bragelonne. Trots gammalstavningen förfördes jag av Athos, Porthos och Aramis, den onde Richelieu och den brottsliga men undersköna Mylady med en fransk lilja inbränd på axeln.

När Alexander Mørk-Eidem, teaterns Petter Northug, placerar dem alla på scenen, har Mylady ett annat kännetecken, hämtat från filmen The Crying game. Den referensen behöver man inte alls känna till, men den är typisk för uppsättningen, som blinkar åt alla håll. Helt självklart är 1800-talsromanen om 1600-talets Paris placerad i vårt århundrade, med minnen av det förra. Johannes Bah Kuhnkes d’Artagnan är en bondgrabb från vischan med moppe som mot alla odds erövrar en plats i stans coolaste gäng. Han är vacker och oskuldsfull och attraherar både kvinnor och män.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X