Annons
X
Annons
X
Kultur
Analys

Adam Svanell: Musikfestivaler vill ta ställning

Äkta engagemang eller fjäskande fluff? Allt fler rockfestivaler säger sig vilja förändra världen. Idag startar Futureperfect som varvar konserter med panelsamtal om klimatfrågan.

(uppdaterad)

FESTIVALER

Vad är syftet med en rockfestival? Om du hade frågat mitt 17-åriga jag så hade jag svarat att komma bort från föräldrar, kolla på konserter och dricka ljummen öl.

Fråga organisatörerna av Futureperfect och du får ett klart mer visionärt svar. Denna nystartade festival har som mål att främja en hållbar livsstil. I ett pressmeddelande säger en arrangör att Futureperfect är ett stort steg mot att stoppa den negativa spiral som människan är inne i.

Liknande ambitioner finns hos landets största festival. ”Såg du gråtande människor på tv imorse?” frågar Peace & Love på sin sajt. ”Vad gjorde du sen? Stängde du av, ville inte se, kan ändå inget göra?”

Annons
X

Rockfesten i Borlänge, som i år gästades av medborgarrättskämpen Jesse Jackson och Live Aid-grundaren Bob Geldof, vill få besökarna att tänka till, skriver man, och drar till med slutklämmen: ”Tillsammans kan vi förändra och förbättra vår omvärld”.

Det tycks som att festivalmarknaden börjar få ett samvete.

För två år sedan startade Ane Brun artistkollektivet No More Lullabies, som ordnar konsertkvällar med fokus på klimatfrågor. Samma år uppstod världens första koldioxidneutrala festival Co2penhagen i Köpenhamn. Härom veckan hölls Stockholm Green Festival, en mer mainstreaminriktad klimatfest.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Spontant är det svårt att inte applådera utvecklingen. Musik kan vara ett effektivt verktyg när man strävar efter samhällsförändring, det räcker det med att titta på den amerikanska medborgarrättsrörelsen för att se. Artister som tar ställning kan nå en publik som annars inte intresserar sig för politik.

    Men var går gränsen mellan uppriktigt engagemang och självbekräftande jippon? Rent krasst kan ett freds- eller miljötema vara ett sätt att nischa sig på en överetablerad festivalmarknad, och samtidigt skapa goodwill kring något som annars associeras med oväsen eller ungdomsfylla.

    Etnologen Alf Arvidsson, som forskar om sambandet politik och musik, har konstaterat att det inom proggvågen sågs som ett krav på en politisk artist att denne faktiskt sjöng om politiska frågor. Gör akterna på dagens festivaler det? Nja.

    2011 års medvetna festival präglas snarare av livsstilstänkande. Den är inget radikalt gräsrotsuppror som vill vända upp och ner på samhället, utan ett okontroversiellt event med föreläsningsproffs och kommunen som sponsor. Mer Almedalsvecka än Woodstock.

    Och där exempelvis Pridefestivalen är sprungen ur förändringsvilja, en i grunden politisk aktion som kompletteras med underhållning och musik, framstår Peace & Love som motsatsen – en rockfestival med lite samhällsperspektiv som strössel på toppen.

    Jag kanske är orättvis. Det är mycket möjligt att arrangörerna brinner för tanken att deras festivaler kan skapa en bättre värld. Däremot tycks inte besökarna göra det.

    När legendariske Jesse Jackson talade på Peace & Loves näst största scen var det glest i publiken. Bara en bråkdel av festivalens 50000 besökare brydde sig om det program av debatter och föreläsningar som hölls.

    Till och med Bob Geldof, som har byggt halva sin karriär på välgörenhetskonserter, raljerade över saken i sitt tal på festivalen: ”Det här är inte en revolution. Ni är här för att ni räknade ut att det skulle finnas bra musik, billig öl, tillgång till knark, god infrastruktur, att ni skulle klara er i tält i fyra dagar.”

    Ikväll drar Futureperfect igång i Molkom utanför Karlstad. Förutom artister som Titiyo och Loney Dear lockar man med workshops, yoga och ekologisk mat. Seminarier hålls i ämnen som hållbar utveckling, stadsplanering och inre välbefinnande. Panelsamtalen är rentav fler än konserterna, vilket måste ses som ett tecken på genuint engagemang.

    Om det tilltalar de 17-åringar, som är festivalernas kärnpublik, det är en helt annan sak.

    Adam Svanell är kulturreporter på Svenska Dagbladet.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X