Musiken glittrar i dystopisk Wagner
Brenden Gunnell (Siegmund) och Elisabet Strid (Sieglinde).
Katarina Karnéus (Fricka) och Anders Lorentzson (Wotan).
Klimatnödläget hänger som ett av Wotans stormmoln över Göteborgsoperans gestaltning av Wagners profetiska Ring, tydligare vid årets premiär än i ”Rhenguldet”. För frågan är: vem begår det värsta brottet, den som älskar och åtrår sitt syskon, den som trotsar sin far eller den som mördar sitt barn? Konflikterna i Wagners episka släktdrama ”Valkyrian” är förstås existentiella. För tänk om det inte bara handlar om ett gyllene barn – utan om hela generationers framtid som äventyras av giriga gudar?
Regissören Stephen Langridge och hans team deklarerade tidigt avsikten att göra uppsättningen klimatneutral och samtidigt gestalta den hyperaktuella tematiken i Wagners allkonstverk. Därför är det frustrerande att konstatera att den musikaliska tolkningen bygger glittrande regnbågar, medan den sceniska gestaltningen förblir torftig och stum.