X
Annons
X

Musiken ett måste för Cecilia

Från en lägenhet på Hornsgatans övre delar strömmar fiolmusik. Violinisten Cecilia Zilliacus jobbar mest hemifrån. Hon trivs bättre här än i hyper-trendiga Sofo där hon växte upp.

Cecilia Zilliacus musikrum har fönster mot Horngatan. Här övar hon fyra timmar om dagen.
Cecilia Zilliacus musikrum har fönster mot Horngatan. Här övar hon fyra timmar om dagen.

Rakt på sak, inget tramsande hit och dit. Sådan är violinisten Cecilia Zilliacus spelstil enligt henne själv. Stravinskij, Prokofiev och Bartók är favoriterna när det
senaste stjärnskottet bland svenska violinsolister lyfter stråken.
I snitt blir det fyra timmars övande om dagen, åtta timmar med pauser. I ett vackert rum med högt i tak och fönster ut mot Hornsgatan har Cecilia sitt eget musikrum. Om trafikbullret på Hornsgatans övre delar inte hade varit så öronbedövande hade förbipasserande kanske kunnat höra
tonerna som strömmar ut från andra våningen.
Visst kan det kännas ensamt och monotont ibland, men att sedan få komma till orkestern och uppträda med de andra musikerna är en eftertraktad lön för
mödan, tycker Cecilia. Och så är hon ju beroende av att spela.
– Min mamma säger att jag inte skulle må bra om jag inte fick spela. Hon har rätt, jag känner mig ofta stressad och rastlös när jag inte får spela.
Med en pappa som kapellmästare och pianist och en mamma med förflutet som sångerska fanns musiken där redan från födseln. Cecilia började spela fiol när hon var sju år och det rådde aldrig någon tvekan om att hon skulle göra något annat.

Cecilia Zilliacus musikrum har fönster mot Horngatan. Här övar hon fyra timmar om dagen.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X