X
Annons
X
Recension

Tidsgömmor Musikalisk fresk blir för abstrakt

Musik: Ylva Q Arkvik Text: Eva Runefelt Medv: Margareta Hallin, Miriam Treichl, Radiokören, Sveriges Radios Symfoniorkester.

Det öppnar med en storslagen modernistisk gest, som en fanfar: ett ”hör hit!”, som påkallar uppmärksamheten. Ylva Q Arkvik använder sig av hela orkesterpaletten i sitt hörspel. Efter den lilla prologen glider, slirar lyssnaren in i en viskande, ålande massa av röster, där titelns Tidsgömma uppenbarar sig.
Samspelet mellan två kvinnoröster utgör bärande funktion genom hela berättelsen: klivande ur klockspelets glitterkaskader kommenteras deras utsagor av deklamatoriska körsatser. Men texten drar sig undan förståelse, och är kanske också mer tänkt som byggsten än som meningsbärande element.

Ylva Arkvik har gjort sig bemärkt som musikdramatiker bland annat i Vadstena, med kortoperan Du får inte gå (2002). I hörspelet Tidsgömmor märks också en stark dramatisk uttrycksvilja, som Miriam Treichl tillvaratar i böjliga, romantiskt överraskande fraser sammanslingrade med Margareta Hallins mer syrligt spetsiga stämma. Ändå är intrycket en musikalisk fresk, pulserande av abstrakta tecken som pekar bakåt, mot Lennart Rodhe och Karl-Birger Blomdahl. "Tiden äter allting baklänges", deklamerar Hallin, och Arkviks modernistiska brokad har en stark nostalgisk prägel.
Jag önskar att dess berättelse talade tydligare till mig.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X