Musik som politik

FAVORITLÅTAR. Sahara Hotnights och Frida Hyvönen – Maud Olofsson är Robertsfors troget när SvD idag publicerar partiledarnas Spotifylistor. Politikerna närmar sig musik som man gjorde på högstadiet, för att få ­tuffare kompisar, menar Andres Lokko.

Under strecket
Publicerad
Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Göran Hägglund,  Lars Ohly och Jan Björklund.

Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Göran Hägglund, Lars Ohly och Jan Björklund.

Foto: SCANPIX
Annons

Många musikkritiker har under det gångna året uttryckt sin förvåning över hur avpolitiserad svensk musik är. Men mer än under något tidigare valår har musiken i stället blivit en noggrant avvägd bricka i en politisk marknadsföringskampanj. Där den revolutionsromantiske musikkritikern uppvuxen på The Clash drömmer om hur popmusiken av egen kraft kan välta regeringar och stoppa rasismen, en musik som stjäl tillbaka makten från politikerna till folket, så förhåller sig verkligheten precis tvärtom.

Med något så till synes oskyldigt som en personlig Spotifylista kan i stället politikern – och hans eller hennes mediekonsulter och pr-personer – politisera vilken musik som helst. När de svenska partiledarna presenterar sina Spotifylistor blir avsändarens uppsåt mycket intressantare än själva musiken.

Annons
Annons
Annons