Annons
Krönika

Carl-Johan Malmberg:Musik för den som är riktigt, riktigt ledsen

Till vänster: Franz Schubert, målning av Wilhelm August Rieder från 1875. Till höger: Arkivbild på kvinna som är ledsen.
Till vänster: Franz Schubert, målning av Wilhelm August Rieder från 1875. Till höger: Arkivbild på kvinna som är ledsen. Foto: TT

Tröst i dess renaste form – det får man av Schuberts omedelbara melodiska underverk som går direkt till hjärtat.

Under strecket
Publicerad

”När man är riktigt, riktigt ledsen duger bara Schubert”. Orden är Ingmar Bergmans, jag minns inte riktigt varifrån, kanske från hans sommarprogram eller från en intervju om tv-filmen ”Larmar och gör sig till” där Schubert är en huvudperson. I varje fall tror jag jag förstår vad Bergman menar. Hos Schubert möter vi en direkt musik, utan komplicerade, försåtliga avsikter. Inte heller möter vi virtuosa uppvisningsstycken – eller häpnadsväckande uppfinningsrikedom à la hans beundrade Beethoven. Utan istället omedelbara melodiska underverk som går direkt till hjärtat: tröst i dess renaste form.

Under mitt första studentår i Paris på 70-talet då jag var utan skivspelare var det en Schubertskiva jag saknade mest från min lp-samling i Stockholm: en inspelning av hans sista pianosonat, den i B-dur med den enastående inledningssatsen. Och det var en speciell inspelning jag längtade efter: den med Svjatoslav Richter.

Annons
Annons
Annons