Annons
X
Annons
X

Museirummet är Modernas dilemma

DEBATT. De traditionella konstinstitutionerna kan inte själva hantera de nya utställningsformer som konsten söker. Konstrummet tvingar fram kompromisser, skriver Magdalena Malm apropå den kritiserade Modernautställningen 2010.

(uppdaterad)

I debatten om konstens likriktning och om årets Modernautställning är det dags föra in lite sidoljus. Den likriktning, eller de tillkortakommanden i presentation, som vi ser i konsten idag handlar i själva verket bara delvis om estetiska preferenser och till största delen om föråldrade kulturpolitiska strukturer.

Under de senaste decennierna har vi sett en kraftfull utveckling av konsten och konstbegreppet. Många konstnärer använder omvärld, historia, plats och sammanhang som byggstenar i sina konstverk och söker därför nya platser och situationer för att nå publiken. Trots det visas majoriteten av all konst på institutioner formade av det modernistiska idealet att skapa avskildhet så att konsten kan avnjutas utan störning från omvärlden.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När samtidskonst visas i det traditionella konstrummet tvingas man därför till kompromisser. För att kompensera det förlorade sammanhanget krävs ofta långa texter som förklarar kopplingen tillbaka till de situationer som konstverket berör och konsten blir många gånger uddlös och onödigt svårtillgänglig.

    Annons
    X

    Idén med Modernautställningen är att visa upp det som pågår på den svenska konstscenen. I årets upplaga har kuratorerna försökt att öppna upp det traditionella konstfältet genom att inkludera den konstnärliga forskningen. Tyvärr har de genom presentationer i vitriner istället naglat fast konsten i det institutionella. Som inbjuden co-kurator till förra upplagan av Modernautställningen kunde jag själv erfara hur museibyggnaden omöjliggjorde flera uttryck. Hur ställer man ut performance under tre månader och kan man alls visa gatukonst på ett museum utan att underminera dess kritiska förhållningssätt?

    Modernautställningens dilemma är belysande för Moderna museets utmaning. Det har i uppdrag att samla och visa svensk samtidskonst, men urvalet styrs av det som passar i museirummet. Riktigt problematiskt blir detta om man tittar på museets inköp de senaste åren. Institutionens rum styr även det som samlas, vilket i framtiden kommer att ge en starkt missvisande bild av konsten i vår samtid.

    När dessa glapp uppstår är det avgörande att alternativa sätt att visa och producera konst kan utvecklas. Men att driva en fristående konstverksamhet på professionell nivå i det svenska systemet är idag mycket svårt eftersom offentligt stöd nästan uteslutande går till befintliga institutioner.

    Debatten om Modernautställningen belyser ett betydligt större problem: de traditionella konstinstitutionerna kan inte själva hantera de nya utställningsformer som konsten söker. Det är därför hög tid att rita om kartan efter landskapet, att ta konsekvenserna av de traditionella konstinstitutionernas begränsningar och ge plats åt en större institutionell mångfald som bättre kan reflektera den konst som är vår tids verklighet.

    Magdalena Malm

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X