Annons
X
Annons
X

Tobias Lindberg: Murvlars gräv ett fynd för samhället

Undersökande journalistik är inte bara en av grundpelarna för en fungerande demokrati – i rent ekonomiska termer leder den dess­utom ofta till stora besparingar för samhället. Det visar ny forskning om journalistikens samhällsekonomiska effekter.

Henrik Ennarts och Fredrik Mellgrens granskning av Nya Karolinska i SvD är enligt artikelförfattaren ett bra exempel på att samhället kan tjäna ekonomiskt på journalistik.
Henrik Ennarts och Fredrik Mellgrens granskning av Nya Karolinska i SvD är enligt artikelförfattaren ett bra exempel på att samhället kan tjäna ekonomiskt på journalistik. Foto: Tomas Oneborg

I ett öppet och demokratiskt samhälle är det ­viktigt att allmänhet, politik och näringsliv har möjlighet att ta del av fri information om vad som händer och sker. Därför spelar medierna med sin granskande funktion en omistlig roll inom nästan alla samhällsområden för att stävja maktmissbruk och säkerställa yttrandefriheten.

Men hur fungerar mediernas roll som informationsbärare, granskare och debattforum samhällsekonomiskt? Eller mera krasst uttryckt, leder mediernas journalistik till att samhället sparar pengar?

Ja, ny akademisk forskning visar att den undersökande journalistiken ger effekter som kompletterar de följder vi brukar tala om när vi diskuterar vad ett avslöjande lett till, som avgångar, debatter och ändrad representationspraxis. Den undersökande journalistiken leder dessutom till stora ekonomiska besparingar för samhället. Det menar den amerikanske medieforskaren James T Hamilton vid Stanfords universitet i sin studie ”Democracy’s detectives: The economics of investigative journalism” (Harvard University Press).

Annons
X

I studien utgår Hamilton från grundtanken att undersökande journalistisk kan leda till vad ekonomer brukar kalla positiva externa effekter. Det betyder att någon eller några har nytta av en ekonomisk transaktion trots att de själva inte är en del av den.

Hamiltons teori kan förslagsvis konkretiseras med hjälp av Svenska Dagbladets granskning av byggandet av Nya Karolinska sjukhuset i Solna. Tidningen har bland annat rapporterat om kostnadsökningar, sena hyresredovisningar och bristande transparens. I slutändan är det en rapportering som kan leda till att ansvarsfördelningar, finansieringsformer och politisk styrning ändras. Och att invånarna får en bättre vård till en lägre kostnad än vad som hade varit fallet utan rapporteringen. ­Nyttan för samhället med lägre vårdkostnader är fullt påtagliga, men de ligger utanför tidningens egen beslutssfär. Sjunkande vårdkostnader är, enligt Hamiltons sätt att se på den grävande journalistikens uppdrag, en positiv extern effekt. Tidningen skapar alltså en nytta den själv inte kan tjäna pengar på. Den kan i och för sig få betalt genom att trogna läsare återvänder för mer fakta samt att nya köpare och annonsörer tillkommer. Men det är att betrakta som interna effekter.

För att beräkna hur mycket pengar samhället sparar tack vare undersökande journalistik har ­Hamilton gått igenom samtliga inlämnade bidrag till organisationen Investigative Reporters and ­Editors grävpris IRE Awards under åren 1979 till 2010. Det är ett pris som årligen belönar grävande och undersökande journalistik i USA. Enligt prisets regler behandlar det journalistik som skapar ny information om viktiga samhällsfrågor – information som någon kan tänkas vilja hålla hemlig.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I sin genomgång noterar Hamilton tre olika ­former av effekter. Det handlar för det första om ­avsiktliga effekter som debatter och vidare undersökningar. Men det handlar också om individuella effekter, till exempel avgångar eller avskedanden. Den tredje effekten handlar om att det skapas nya lagar och regler eller att politiken läggs om till följd av avslöjandet. Bland IRE-bidragen visar det sig att 15 procent lett till vidare granskningar. Och bland de individuella effekterna var avgångar den vanligaste, följt av åtal och avskedanden. Minst förekommande var de bidrag som lett till instiftandet av nya lagar. Den andelen var något större än en procent.

    Även om det är en liten del av all producerad journalistik som leder till nya lagar så spelar den här andelen en vital roll för samhället. Hamilton menar dessutom att den undersökande journalistiken, trots att den är allt annat än billig att producera, är ett fynd för samhället. Det grundar han på en kostnadsnyttoanalys – en ekonomisk analysmetod för att beräkna samhällsnyttan i ett projekt – i vilken han försöker uppskatta nyttor och kostnader genom att väga in de aspekter som kan ses som ­vinster eller förluster skapade av projektet. Aspekterna uttrycks sedan i ekonomiska termer. Han ­försöker alltså uppskatta alla individers sammantagna nytta och kostnader för journalistiken, både i dag och i framtiden. Det kan till exempel handla om sociala och ekonomiska konsekvenser av att fler personer kommer i arbete eller tjänar mer pengar. Men också följder av nya lagar, ny domstolspraxis och ekonomiska reformer.

    Förutom att översiktligt studera alla inkomna IRE-bidrag har Hamilton genomfört ett antal fallstudier. Det är bland annat en granskning av våld i hemmen gjord av tv-kanalen KCBS-TV, tidningsartiklar i News & Observer om delstaten North Carolinas hantering av villkorliga domar och en reportageserie i Washington Post om polisvåld. I dessa fall beräknar han mediernas kostnader för att producera det redaktionella materialet och uppskattar därefter rapporteringens effekter på den offentliga förvaltningen. Dessutom försöker han räkna om journalistikens reella samhällseffekter till dollar och cent enligt modellen: redaktionella kostnader – (samhällsnytta – samhällskostnader) = samhällsnytta netto.

    Den sistnämnda fallstudien, den om Washington Posts rapportering, består av en femdelad artikelserie om dödligt våld från den lokala polisen publicerad hösten 1998. Redaktionen fann att polisen i Washington DC ­under 90-talet skjutit och dödat fler personer per ­invånare än i någon annan större amerikansk stad. Poliserna i Washington använde också sina vapen mer än dubbelt så ofta som de i New York, Los Angels och Chicago. Rapporteringen visade dessutom att en majoritet av de poliser som använt sina tjänstevapen varken utfört all den vapenträning eller nått upp till de mål polismyndigheten satt som krav.

    Reportageserien var ett resultat av ett långt och kostsamt arbete. Serien tog åtta månader att producera, krävde ett stort antal intervjuer samt flera genomgångar av databaser och register. Hamilton beräknar att kostnaderna – främst löner till reportrar, databasspecialister och annan redaktionell ­personal – uppgick till 487 000 dollar i 2013 års ­penningvärde.

    På tidningens intäktssida bokför Hamilton det Pulitzerpris reportagen ledde till. Det är dock svårare att isolera artikelseriens ekonomiska effekter för upplageintäkterna och annonsingången. Vid den här tiden ökade tidningens intäkter generellt. Och dessa var högre 1999 än vad de var föregående år. Men det går alltså inte att tillförlitligt beräkna artiklarnas bidrag till den ökningen.

    Däremot noterar Hamilton tydliga förändringar i den offentliga förvaltningen före och efter publiceringarna. Hans mest framträdande exempel är att artiklarna ledde till omedelbara justeringar i polisens regler. Bland annat blev reglerna för när poliserna fick öppna eld strängare, mängden träning som ­poliserna måste genomgå ökade och så byggdes åter­rapporteringssystemet vid polisskjutningar ut. ­Hamilton menar vidare att det även finns ett före och efter när det gäller mer djupgående samhällseffekter.

    År 1998 sköt polisen i Washington 32 personer, varav tolv dödligt. Året efter att artiklarna publicerats minskade skjutningarna till elva, varav fyra var dödliga. Enligt polisen själva berodde nedgången på de nya reglerna. Ytterligare ett år senare stannade polisens dödsskjutningar vid en. Före artiklarna låg antalet dödliga polisskjutningar på något över elva per år. En nyckelfaktor i minskningen av dödligt våld var all den extra övningstid poliserna fick genomgå, totalt 100  000 timmar, till en totalkostnad av 4,2 miljoner dollar. Brottsnivån sjönk också dessa år, men endast marginellt. Det indikerar enligt Hamilton att antalet dödliga polisskjutningar inte är direkt kopplad till den förändringen.

    Washington Posts totala kostnader för reportagen var alltså 487  000 dollar, medan polisens kostnader för den extra träningen var 4,2 miljoner. Tillsammans ledde de till förändringar som sparade åtta människoliv redan under det första året efter publiceringen. Beräknat på värdet av ett statistiskt liv betyder åtta fortsatta liv en samhällsbesparing på 73,6 miljoner dollar. Men den beräkningen tar inte med relevanta besparingar som minskat mänskligt lidande eller lägre vårdkostnader från icke dödliga skjutningar som också minskade. Enligt Hamiltons sätt att räkna betyder det att den sammantagna samhälleliga nyttan i ekonomiska termer uppgick till 69,4 miljoner dollar, det vill säga 143 gånger insatsen.

    Washington Posts 143 gånger pengarna kan jämföras med motsvarande tal för de andra fallstudierna. För KCBS-TV:s reportage var samhällets avkastning 1,70 dollar på varje redaktionellt investerad dollar. I fallet News & Observer var avkastningen 287 dollar. Hamilton menar med sina beräkningar som grund att de sociala och ekonomiska effekterna är stora för samhället. Han erkänner utan omsvep att det är svårt att kvantifiera hur mycket nytta grans­kande journalistik gör i ett samhälle. Därtill kommer frågor om inom vilken tidsram samhällsnyttan skall mätas och var den skall mätas. Ett beslut kan till exempel fattas nationellt men utföras lokalt. Det är dessutom svårt, för att inte säga omöjligt, att vara säker på att B följt utan A. Beräkningarna skall därför tas med en nypa väl valt salt. Men trots riskerna med dessa felkällor tecknar Hamilton en intressant väg framåt. En väg väl värd att pröva.

    Att räkna på hur mycket pengar SvD:s sjukhus­gräv sparat samhället återstår alltså att göra. Men redan idag vet vi att det satt ljuset på en sjuk affär och växande byggnotor. Hamiltons forskning pekar dessutom mot att den granskande journalistiken levererat många miljoner i nytta till samhället.

    Annons
    Annons
    X

    Henrik Ennarts och Fredrik Mellgrens granskning av Nya Karolinska i SvD är enligt artikelförfattaren ett bra exempel på att samhället kan tjäna ekonomiskt på journalistik.

    Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X