X
Annons
X
Recension

Slätterna Murnane skapar gåtfulla landskap

Gerald Murnane, en av Australiens främsta författare, är både krävande och ytterst tankeväckande. Men svår är han inte - Murnanes språk är andlöst vackert, skriver Eva Johansson.

Det har snart gått tio år sedan den australiensiske författaren Gerald Murnane introducerades på svenska med romanen ”Inlandet” (Symposion 1996). Den rönte tyvärr ingen större uppmärksamhet här. Tidskriften Artes gjorde ett nytt försök att väcka intresse för Murnane för ett par år sedan, när de ägnade nästan ett helt nummer (4/2002) åt en fyllig och entusiastisk presentation av hans författarskap.
Men Gerald Murnane, som i sitt hemland räknas som en av de allra största, har förblivit relativt okänd i Sverige. Förhoppningsvis kan romanen Slättlandet, som nu utkommer i Caj Lundgrens följsamma översättning, råda bot på den saken.

Rent fysiskt är den en oansenlig och tunn liten roman, men att läsa den är att träda in i en värld lika oändlig och ogripbar som de slätter den utspelar sig på. Den är också ett utmärkt sätt att närma sig denna tillbakadragne författare, som från det Melbourne han påstås aldrig
lämna utforskar världen i fiktionen och fiktionen i världen.
Romanens slättland är beläget i ett slags fiktivt inre Australien, som har föga gemensamt med verklighetens karga vidder. På dess bördiga slätter och gräsmarker utbreder sig vidsträckta jordegendomar bebodda av förmögna godsägarfamiljer. En märklig och rik kultur har utvecklats bland dem, och de är alla på olika sätt upptagna av att bevara och utforska varje tänkbar aspekt av landskapet, historien och kulturen. De hänger sig åt metafysiska spekulationer och vidlyftiga filosofiska teorier, och anställer konstnärer, historiker, filosofer och författare för att hjälpa dem i deras strävanden att förstå och uttolka slätterna och människans plats på dem.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X