Multimusikern Emil Svanängen

Han är sin egen orkester. På nya skivan Hall music skapar Emil Svanängen både finstämd och bombastisk popmusik under artistnamnet Loney Dear. SvD bjöd in till en inspelning i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg. Det slutade i strumplästen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Emil Svanängen verkar ha känsla för Nobelpriset i litteratur. På nya Loney Dear-skivan som kom i början av oktober har han tonsatt Tomas Tranströmers dikt C-dur, på albumet heter den D major.

Emil Svanängen verkar ha känsla för Nobelpriset i litteratur. På nya Loney Dear-skivan som kom i början av oktober har han tonsatt Tomas Tranströmers dikt C-dur, på albumet heter den D major.

Foto: STAFFAN LÖWSTEDT
Annons

Med tre fulla resväskor, några andra kollin, en gitarr och en trumuppsättning anländer Emil Svanängen i sin bil till Marabouparkens konsthall i Sundbyberg. Det är en vacker oktobermorgon och vi möts här för att göra en videoinspelning till Ipadmagasinet SvD Insikt och prata om hans musikskapande. Det var Emil Svanängen själv som valde platsen.

–Jag bor ju i närheten, men har aldrig varit här och tänkte att det skulle vara kul. Det här ser ju strålande ut. Den här tavlan gillar jag verkligen. Kan jag spela framför den, säger han och pekar på en enorm oljemålning. Den lilla informationslappen skvallrar om att den heter Nubisk by (1965) och ingår i Hilding Linnqvist-utställningen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons