Annons
X
Annons
X

”Mr Trump, vi har redan prövat vinstdrivna skolor”

Vi kanske ska berätta för Donald Trump och hans anhängare att vi har prövat metoden med vinstdrivna skolor i Sverige och att vi inte kan se att det har fixat något? Tvärtom har vi haft nedåtgående kunskapsresultat och en förfärande försämring av likvärdigheten, skriver Per Kornhall, författare och forskare.

USA:s utbildningsminister Betsy DeVos och president Donald Trump anser att marknad, skolval och skolpeng ska ”rädda” USA:s ”trasiga” skolsystem, skriver Per Kornhall.
USA:s utbildningsminister Betsy DeVos och president Donald Trump anser att marknad, skolval och skolpeng ska ”rädda” USA:s ”trasiga” skolsystem, skriver Per Kornhall. Foto: Alex Brandon/AP

DEBATT | SKOLAN

Vi behöver kanske i den svenska skoldebatten titta västerut. I en utmärkt artikel i New York Times beskriver artikelförfattaren Kevin Carey situationen i de offentligt finansierade friskolorna i USA. Det är kanske inte så konstigt att Milton Friedmans idéer om hur skola ska bedrivas fick spridning i hans hemland. Till exempel finns det ju nu en uttalad agenda från Donald Trump och hans utbildningsminister Betsy DeVos. Mer marknad, skolval och skolpeng är det som enligt dem ska ”rädda” USA:s ”trasiga” skolsystem.

I Sverige infördes inte marknaden för att rädda ett skolsystem utan med ett politiskt språk som lovade att vi genom det systemskiftet (enligt dåvarande skolministern Beatrice Ask) skulle få Europas bästa skola. Inget annat land i världen har heller gått så långt som Sverige i att införa Milton Friedmans modell – vi vet alla hur det gick. Eller för att vara korrekt: det fanns till ganska nyligen två länder men Chile backade nyligen från systemet på grund av de sociala konsekvenserna och bristerna i likvärdighet som blev uppenbara.

I Chile var det Pinochet som bjöd in Friedmans lärjungar i den så kallade Chicagoskolan för att omstrukturera det offentliga samhället enligt de marknadsmodeller Friedman beskriver i ” ´The Role of Government in Education” 1955.

Annons
X

Vi kanske ska berätta för Mr Trump och hans anhängare att vi har prövat metoden i Sverige och att vi inte kan se att det har fixat något? Tvärtom har vi haft nedåtgående kunskapsresultat och en förfärande försämring av likvärdigheten i den svenska skolan sedan vi lät marknad vara den bärande principen i vårt skolsystem. För – även om friskolesektorn fortfarande är den mindre delen av skolsystemet – har marknaden genomsyrat hela skolan. En förkrossande majoritet av alla skolor i Sverige finansieras till exempel helt och hållet via skolpeng det vill säga styckprisersättning per elev i modeller där man inte alls tar hänsyn till saker som klasstorlekar eller andra liknande fasta kostnadsramar. När jag beskrev det systemet för en amerikansk framstående skolforskare utbrast hon: ”Oh My God!”.

Men det finns kanske något vi kan lära oss av USA? Kevin Careys artikel refererar till olika studier kring de två huvudsakliga system för friskolor som provats där. Det intressanta är att medan många vetenskapliga studier som gjorts pekar mot att vouchermodeller (skolpengssystem) leder till sämre resultat och sämre likvärdighet så finns det en annan modell som verkar fungera bättre; det som i USA kallas för charters. Charters betyder hyra eller privilegium, det vill säga charterskolor är offentligt ägda skolor som företag eller organisationer får hyra. Mot en fast ersättning åtar de sig att driva den medan ägande och kontroll ligger kvar i det offentliga. Det verkar som om man i dessa system inte ser samma negativa sociala och andra effekter som i voucher(skolpengs-)skolorna. Tvärtom kan man se att organisationer som driver charter(hyres-)skolor inte sällan söker sig till svårare socioekonomiska områden.

Inte minst eftersom en del av de organisationer som driver sådana skolor har tydliga etiska kompasser. De finns till för att de vill förbättra omständigheterna i utsatta områden. Det vill säga de privata initiativen bidrar i de fallen positivt till samhället.

Det finns ett exempel på detta från närmare håll i stadsdelen Hackney i London. Det har vid några tillfällen lyfts fram som ett exempel på att det är bra med friskolor. Men det är viktigt att notera att det inte var i den fasen som Hackney genomförde sin stora förbättring. Den skedde när stadsdelens skolor för en tioårsperiod lades i en icke-vinstdrivande stiftelses händer. Det vill säga det fanns en organisation, som utan vinstintresse fick ett uppdrag att under en fast tidsperiod för en fast ersättning skapa en förändring i stadsdelens skolor. Vilket man också lyckades med. En parallell kan i viss mån skönjas i Sverige. Även om vinstdrivande friskolornas riksförbund är högljudda i debatten finns det faktiskt också en riksorganisation för icke-vinstdrivande friskolor: Idéburna skolors riksförbund som har en helt annan agenda än den förstnämnda.

Att friskolor som sådana är här för att stanna är något som jag tror att de flesta är ense om. Men det finns ett genuint motstånd bland väljare mot att lämna bort kontrollen över skolan till privata ägare och till att pengar som är tänkta att gå till utbildning hamnar i skatteparadis utomlands. Aktiebolag har som ultimat drivkraft att leverera vinst till sina aktieägare. Detta till skillnad från till exempelvis stiftelser som kan ha helt andra styrande urkunder. Det finns en brett delad oro för hur skolpengssystemet slår med konstiga incitament till allt från rättning av nationella prov och betygssättning till märklig marknadsföring av skolor.

Skolkonkurser som följer i skolpengens spår är också något som även om det får rubriker när det sker, inte tydligt nog har lyfts upp i den pågående debatten. Vad händer med unga människors tilltro till systemet när de märker att skolan de gick på inte längre ens finns? Och att ingen vet var de ska ta vägen. En sak är säker. Hade dessa nedläggningar skett på några av de skolor som den övre medelklassen samlar sina barn på så hade det här skolsystemet inte funnits längre. Men det typiska är att dessa nedläggningar drabbar barn och ungdomar vars föräldrar varken vet hur man kan påverka eller bråkar om sådant. De känner sig redan utanför samhället.

Skolvalet leder också till segregation vilket är väl belagt i det svenska skolsystemet likväl som det finns tydlig evidens om det från snart sagt alla länder där man har provat olika former av skolval.

Så finns det kanske något vi kan lära av de amerikanska experimenten. De har ju gjort olika saker i olika stater och skoldistrikt. Den signal vi verkar kunna ta hem är att hyresmodellen, verkar fungera bättre. Den kan kanske också anpassas efter det skollandskap vi har i Sverige. I stället för att skolan blir en marknad blir det en offentligt reglerad verksamhet med en pluralism av användare. I stället för att som i dag Kunskapsskolan bygger en skola i en kommun där man inte vill ha en ny skola eftersom man har nog med skolor får de ta över driften av en av skolorna mot en fast avgift per år som räknas fram utifrån rimliga kostnader för det antal klasser man beräknar ska vara där och beräknat efter socioekonomiska variabler.

Ett sådant här system skulle också göra det möjligt för fler icke-vinstdrivna organisationer att driva skolor eftersom de ekonomiska riskerna minskar. Detta i sin tur gör också att vinstdrivna företag kan agera med mindre vinstmarginaler eftersom inkomsterna är säkrare vilket skulle kunna ta udden av en del av tonerna och övertonerna i vinstdebatten.

Per Kornhall

författare och forskare vid Mälardalens högskola

medlem av Kungl. Vetenskapsakademiens skolkommitté

Per-Kornhall Foto: Eva-Wernlid
Annons
Annons
X

USA:s utbildningsminister Betsy DeVos och president Donald Trump anser att marknad, skolval och skolpeng ska ”rädda” USA:s ”trasiga” skolsystem, skriver Per Kornhall.

Foto: Alex Brandon/AP Bild 1 av 2

Per-Kornhall

Foto: Eva-Wernlid Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X